Blogg

Lokala initiativ utvecklar demokratin!

Text: Jonathan Korsar

Samtidigt som högersvängningen på riksplanet återspeglas i kommunalvalens resultat pågår just nu en förändring i det lokalpolitiska landskapet. Lokala partier blir både vanligare och får idag större stöd än tidigare. Dessa lokala mobiliseringar har en tendens att överskrida riksdagspolitikens höger-vänsterskala och har ofta fokus på att öppna upp politiken och fånga upp lokala behov som förbisetts.

Hela 00-talet präglades av en uppåtgående trend för lokala partier i kommunalpolitiken. Under 10- och 20-talet har trenden fortsatt. I valet 2014 fick 38 lokala partier över 10 procent. I valet 2018 lyckades 44 av 316 lokala partier få mer än 10 procent av rösterna i kommunen där ställt upp.  Sju partier fick över 20 procent och två samlade över 30 procent.

Inför valet 2022 jobbade ett antal av de lokala partierna ihop för att öka uppmärksamheten kring att det finns möjlighet att rösta annorlunda i lokalpolitiken. Detta gjorde man genom organisationen Lokala partiers nätverk. I denna kampanj uppmärksammades bland annat att 49 av dessa lokala partier är med och styr sina kommuner, vilket innebär att ungefär var sjätte av Sveriges 290 kommuner delvis styrts av ett sådant parti under den sista mandatperioden.

I valet 2022 jämfört med valet 2018 ökade antalet lokala partier som deltog från 118 till 138. Även antalet kommuner med lokala partier ökade från 121 till 129. Valresultatet visar också att antalet kommuner i landet där lokala partier fått minst fem procent eller mer av rösterna ökade i årets val jämfört med 2018.

Även om den övergripande trenden är att lokala partier får mer mandat i fler kommuner så gick 12 av de 20 lokala partier som var störst 2018 bakåt i valet 2022.

Regionalt såg det också olika ut för de lokala partierna. I till exempel Stockholms län gick småpartierna generellt bakåt. I andra regioner som Uppsala län och Värmland har småpartierna gått framåt. De 15 kommuner där lokala partier fått minst 20 procent av rösterna är alla landsbygdskommuner, vilket kanske pekar på att grogrunden för den här typen av lokala mobiliseringar är större på mindre orter.

En del nybildade partier gör succé, till exempel fick Knivsta.nu 27,5 procent i Knivsta och en utbrytargrupp ur Socialdemokraterna i Övertorneå, Framtid S i Övertorneå, fick 15 procent i sitt första val. I Gislaved fick nystartade Medborgarpartiet i Gislaved 18,5 procent av rösterna. Folkinitiativet Arjeplog, som bland annat jobbat mot beslutet att lägga ner en gymnasieskola men som också anammat ett bredare program för ”öppenhet, diversifiering, och utveckling, inte avveckling … ett Arjeplog för alla, ung som gammal”, fick 29 procent av rösterna i kommunen.

Folkinitiativet Arjeplog vann hela 6 mandat i sitt första val och visar tydligt på hur lokala intressen kan organisera sig för att få inflytande över lokal politik. Bild: Skärmdump från SVT:s publicering 19 september 2022.

Varför går de lokala partierna framåt?

På kommunalt plan kan medborgare mer direkt relatera till olika politiska sakfrågor. Det är tex inte ovanligt med lokala partier som både vill stärka det offentliga och underlätta för lokala företag. Frågor som på riksnivå traditionellt varit vattendelare mellan socialistiska och borgerliga kan med andra ord i det lokala sammanhanget uppfattas på ett annat sätt eller få stå tillbaka till förmån för andra frågor som upplevs som mer angelägna. Ett exempel på hur det politiska tänkandet ser annorlunda ut i lokalpolitiken jämfört med på riksnivå är Lomma, en moderatstyrd kommun som återkommunaliserade äldreomsorgen.

Detta att det finns öppningar för en annan sorts medborgarpolitik på lokal nivå är också något som beskrivs i boken Orädda städer – en guide till den globala municipalistiska rörelsen som kom ut i början av 2022. Boken visar att utvecklingen mot fler lokala partier med nya visioner om en bättre demokrati och en samhällsförvaltning som bättre svarare mot lokala behov är en global trend.

Statsvetaren Sofie Blombäck pratar om tre skäl till att lokala partier uppstår. Det kan handla om en lokal fråga som samlar folk, till exempel hot om nedläggning av en skola. Det kan också handla om att folk lokalt vill kunna driva lokala frågor utan att ta hänsyn till riksdagspolitiken. Slutligen kan det också handla om att personer lokalt är oeniga med ett parti de annars stödjer i riksdagspolitiken.

Hoppfull trend värd att stärka

I ett politiskt läge där politiken generellt svänger åt det auktoritära och mindre demokratiska hållet är det hoppfullt att det lokalt sker demokratiska mobiliseringar. En utmaning är dock att se till att denna demokratiska impuls också faktiskt leder till en fördjupning av demokratin.

Lokalt finns stora möjligheter att göra människor direkt delaktiga i utformningen av politiken. Detta kan ske tex genom medborgarbudgetar, bygdestämmor, deltagande fysisk planering och liknande. På lokalt plan kan de förtroendevalda ha en mer direkt relation till de som har valt dem. På så sätt spelar kommunalpolitikens ”hur” lika stor roll som politikens ”vad” i den lokala verklighet där de flesta av oss spenderar vår vardag.

Samhällsekonomin är också mer begriplig lokalt, till exempel hur den offentliga sektorn samspelar (eller inte samspelar) med det privata näringslivet. I det lokala sammanhanget blir det tydligt att många verksamheter (inte bara de offentligt ägda) är allmännyttiga; det är ju inte minst en mångfald av lokala företag som möjliggör livet i Sverige. Således finns det också goda förutsättningar för allianser mellan sådana grupper av individer som i riksdagspolitiken fångas upp av antingen höger- eller vänsterpartier.

Låt oss därför värdesätta de lokala mobiliseringar som just nu sker runtom i landet. För att bryta upp den partipolitik som ofta brister i sina oklara visioner för lokalsamhället, och ibland också i sin förvaltning av våra gemensamma resurser. Låt oss med ett kritiskt öga visa solidaritet med alla initiativ som vill främja lokal demokrati och som söker att involvera fler i det lokalpolitiska arbetet. Engagerar vi oss i den här typen av mobiliseringar kan vi i bästa fall bidra till att förnya samhällsförvaltningen och driva på för en demokratisk omställning av både lokal politik och samhällsekonomi.

Foto ovan: Bjørn Utne, CC BY-SA 2.5 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5, via Wikimedia Commons

Var är lyssnandet i kampen för starkare demokrati?

Vi presenterar här en text av Caroline Ulvros, masterstudent i Communication for Development vid Malmö Universitet. Caroline intresserar sig för hur kommunikation kan användas för social förändring. Just nu skriver hon sin masteruppsats och undersöker där en ofta förbisedd aspekt av demokratiskt deltagande, nämligen lyssnandet.


Det är en till synes självklar förutsättning. Alla ska höras. Jämlikt demokratiskt deltagande bygger på att marginaliserades röster hörs – så hur förändrar insatser för demokrati lyssnande? I allt från årets stora demokratikonferens anordnad av kommittén ”Demokrati 100 år”(i) till lokala projekt för ensamkommande och nyanlända(ii) framhävs betydelsen av att ge röster plats, att skapa eller stärka röster. Varje år läggs miljoner på satsningar för starka röster. Men det demokratiska deltagandet lyfter inte på riktigt. En lite förbisedd pusselbit som är helt avgörande handlar om lyssnande. I stället för att skapa röster kanske knäckfrågan ligger i att ändra hur privilegierade grupper lyssnar. Menar vi allvar med att utveckla en livskraftig demokrati måste lokala projekt satsa lika mycket på att skapa lyssnande som på att skapa talande.

Frågan om hur insatser för att inkludera minoriteter i samhället avser att förändra hur majoritetssamhället lyssnar är obesvarad. Utifrån denna fråga skrev jag en masteruppsats och intervjuade personer som arbetar med jämlikt demokratiskt deltagande i Malmö. Insatsernas målgrupper utgörs av invånare med utländsk bakgrund och lågt deltagande i demokratiska processer. Efter intervjuerna undrar jag framför allt om lyssnande kan ges en mer framträdande roll i arbetet för ökat samhällsengagemang.

Demokratisatsningar kan exempelvis stärka ohörda röster genom att lära ut uttryckssätt som förbättrar chanserna att bli lyssnad på. Men marginaliserade grupper måste kunna kontrollera kommunikationsprocessen för att deras röster ska höras och bidra till grundläggande förändring.(iii) Då är det tveksamt om målet nås av projekt som i huvudsak anpassar röster tills de är tillräckligt intressanta för att majoriteten ska välja att lyssna. En annan strategi är att stärka projektdeltagarnas tilltro till att alla har samma rätt att bli lyssnade på, eller utveckla förmågan att uppmärksamma och protestera när röster blir tystade eller ignorerade.

Det finns goda skäl att sätta strålkastarljuset på lyssnande. I forskning om deliberation noteras att lyssnande i offentliga sammanhang är mindre utforskat än röst och talande,(iv) vilket kan påverka hur väl demokratiska rättigheter uppfylls. Att lyssna på marginaliserade individer är avgörande för att de ska utveckla sitt aktörskap.(v) Samtidigt får de med formella rättigheter att uttrycka sig men marginaliserade positioner i samhället regelbundet sina röster ignorerade.(vi) Insatser för att stärka demokrati kan både uppmuntra till och avskräcka från deltagande(vii) och när lokala projekt riktas mot invånare med ursprung i det globala syd riskerar åtgärderna att få helt oavsedda effekter. Inom Europa medför insatser för integration ofta att individer med utländsk bakgrund förväntas anpassa sig avsevärt till majoritetssamhället.(viii) I Sverige riskerar individer med utländsk bakgrund som deltar i initiativ för inkludering att fostras till att bete sig ”svenskt”.(ix) Svagt demokratiskt deltagande bland invånare med utländsk bakgrund förklaras inte sällan med dessa invånares kultur snarare än med samhällsrelaterade faktorer.(x) Om frånvaro av demokratiska rättigheter så lätt avfärdas som orsakade av problematisk kultur från det globala syd är behovet av att uppmärksamma lyssnande i demokratiarbete påtagligt. För om ljuset flyttas lite, från att anpassa hur målgruppen uttrycker sin röst till hur lyssnande skapas, blir samhällets ansvar ofrånkomligen del av lösningen.

Om vi vänder strålkastaren mot städerna, vad vet vi om hur lyssnande behandlas i lokala demokratisatsningar? Förvånansvärt lite. Under uppsatsskrivandet hittade jag inga vetenskapliga studier om hur organisationer som arbetar lokalt med demokratiska rättigheter i Sverige ser på lyssnandets roll för social förändring. Därför intervjuade jag åtta personer som arbetar eller nyligen har arbetat för ideella organisationer och studieförbund med att öka det demokratiska deltagandet bland invånare i Malmö med utländsk bakgrund. Intervjuerna fokuserade på lyssnandets betydelse för att förbättra möjligheterna för målgrupperna att medverka i samhället på lika villkor. Svaren var ögonöppnande. Inte minst gav samtalen insikter om hur demokratiarbete kan synliggöra exakt vad som behövs för att skapa engagemang.

Ingen intervjuperson likställer möjligheter att tala och möjligheter att bli lyssnad på. En klar majoritet av intervjupersonerna betonar hur anställda inom organisationen använder ett aktivt lyssnande för att skapa förändring. Samtliga intervjupersoner skildrar hur lyssnande bidrar både till projektdeltagares reflektion över sina egna rättigheter och deras aktiva aktörskap i majoritetssamhället. Alla beskriver även pedagogiska verktyg för att förändra marginaliserade individers förmåga att engagera sig i samhället. I verktygen ingår diskussioner och praktiska övningar som påverkar synen på hur ens röst spelar roll. Majoriteten av intervjupersonerna understryker hur processen som detta lyssnande är del av ställer höga krav på de yrkesverksammas tolerans och medvetenhet om sin egen position. Strategier för att ändra hur aktörer i majoritetssamhället lyssnar på projektdeltagare varierar, men detta lyssnande tillskrivs en viktig roll, framför allt för att stärka deltagarna. Bland intervjupersonerna finns alltså en gemensam inställning till att en viss sorts lyssnande är avgörande för individens möjlighet och vilja att ta plats.

Samtidigt är bra lyssnande inte självklart varken inom insatser för demokrati eller som en effekt av det. Samtliga intervjupersoner menar att rasism och andra samhällsstrukturer hindrar röster från att höras på lika villkor och sju uppger att deras metoder inte helt kan motverka detta. Sex av de intervjuade anser att andra organisationers metoder tenderar att utgå från förutbestämda mål i stället för projektdeltagares behov. Lyssnande skildras inte som en vit fläck inom arbetet, ändå påpekar hälften att ämnet inte är prioriterat inom demokratisatsningar i bredare bemärkelse. Lika många uppger att fokus ofta ligger på talande snarare än lyssnande inom arbete för social förändring och inom samhället i stort.

Intervjuerna sätter fingret på varför lyssnandets roll borde lyftas mer i arbetet för demokratiskt deltagande. Inom organisationerna finns kompetens om hur flera aspekter av lyssnande spelar roll. Här finns pedagogiska verktyg som kan förändra projektdeltagares syn på hur deras röster kan höras. Ändå tyder svaren på att lyssnande kanske inte tillskrivs samma betydelse utanför den egna verksamheten. En fråga är om, och hur, organisationer som kämpar för demokratiskt deltagande analyserar hur privilegierade gruppers lyssnande förändras av deras insatser. En annan är om de presenterar sådana målsättningar för allmänheten och för projektdeltagare. Kanske ska sådana frågor ställas i debatten om den lokala demokratin. När frågor om lyssnande tar plats i det allmänna medvetandet ser vi plötsligt alla delar som behövs i demokratiska processer. Och dagen de flesta av oss gör detta kan vi skapa en lokal demokrati som är levande på riktigt.

Caroline Ulvros
Masterstudent i Communication for Development, Malmö Universitet



(i) Vår demokrati, n.d. Demokratin 100 år – en framtidsdag: EXPO. vardemokrati.se/expo/
(ii) Ensamkommandes Förbund, n.d. Du har en röst. ensamkommandesforbund.se/verksamhet-2/duharenrost
(iii) Alfonso Gumucio-Dagron. Playing with fire: power, participation, and communication for development. Development in Practice, 19:4-5, 453-465, DOI: 10.1080/09614520902866470, 2009, p.453
(iv) Leah Bassel, L. The Politics of Listening: Possibilities and Challenges for Democratic Life. London: Palgrave Macmillan, 2017, s.4; Susan Bickford. The Dissonance of Democracy: Listening, Conflict, and Citizenship, NY: Cornell University Press,1996, s.1; Andrew Dobson. Listening: The New Democratic Deficit. Political Studies, 60 (4), 2012, s.843
(v) Mohan J. Dutta. Communicating Social Change: Structure, Culture, and Agency. New York: Taylor & Francis, 2011, s.140
(vi) Iris Young. Inclusion and democracy. Oxford: Oxford University Press, 2000, s.55
(vii) Torill Nyseth, T. Diversity Policies as Tools to Increase Participation and Encounters. Nordic Journal of Migration Research, 11(4), 430–443, http://doi.org/10.33134/njmr.379, 2021, s.432
(viii) Audrey Osler. Education, Migration and Citizenship in Europe: Untangling Policy Initiatives for Human Rights and Racial Justice. Intercultural Education, 31(5), 562–577, 2020, s.565f
(ix) Tommaso Milani, Simon Bauer, Marie Carlson, M., Andrea Spehar & Kerstin von Brömssen. Citizenship as status, habitus and acts: Language requirements and civic orientation in Sweden. Citizenship Studies, 25(6), 2021, s.76
(x) Barzoo Eliassi. Conceptions of immigrant integration and racism among social workers in Sweden. Journal of Progressive Human Services, 28(1) 6–35 https://doi.org/10.1080/10428232.2017.1249242, 2017, s.28ff

Lokalt gemensamt välståndsbygge – ett steg framåt för demokratisk omställning

Den prisbelönta journalisten Laura Flanders har precis släppt en halvtimmes dokumentärfilm med titeln ”Community Wealth Building: An Economic Reset”. Filmen beskriver hur ”Community Wealth Building” eller lokalt gemensamt välständsbygge på svenska, den ekonomiska politiken hos många orädda städer, utvecklats med utgångspunkt i Cleveland Ohio med Evergreen Cooperatives till ”Preston-modellen” i England och vidare till North Ayrshire i Skottland, där kommunfullmäktige har antagit en omfattande strategi för lokalt gemensamt välståndsbygge. Regeringen i Skottland har också utsett världens första minister för Community Wealth. Programmet sänds nu på mer än 300 PBS-stationer i USA, med en potentiell publik på mer än 225 miljoner tittare.

Titta på programmet här!

Läs tidningen som berättar om municipalismen som svar på vår tids utmaningar!

År av kamp, erfarenheter och debatt står i fokus i en tidning som producerats av De99vanAmsterdam. De99vanAmsterdam är en municipalistisk nederländsk grupp som strävar efter att göra Amsterdam till en orädd stad, men som också haft ett stort fokus på internationellt nätverkande och lärande.

I tidningen som de producerat finner vi tre års forskning, diskussioner och dialog, kunskapsutbyte och experiment, i kombination med resultaten från organisationens senaste internationella konferens ”Cities of Change”.

Läs tidningen online här!

Sök distanskursen Stad och land!

Varför växer klyftorna mellan stad och landsbygd? Mellan innerstan och förort? Kan matproduktion, energiomställning och samarbete mellan gamla och nya invånare skapa en annan utveckling?

Lär dig mer och hitta nya lösningar på distanskursen Stad och land! Läs mer om kursen på Färnebo folkhögskolas webbsida och ansök idag!

Kursen startar 15 augusti och slutar 16 december.

Kursen ordnas av Färnebo folkhögskola i samarbete med Förbundet Tillsammanskapet och SOL-nätverket, där SOL står för Stad och Land men också för Solidaritet Organisering Lokalsamhällen. Under kursen kommer vi att möta och samverka med olika gräsrötter, från bl. a. BB-ockupationen i Sollefteå, Grönt Initiativ Järva, Inlandsupprorets Vilhelmina, stadsdelsorganisering i HelaMalmö och Förbundet Tillsammanskapets mötesplatser i Höör och många andra orter.

Kan vi lösa energikrisen genom att starta kooperativ?

Här kommer ett tips! Coompanionpodden träffade i början av maj Anders Björbole från Värmland för ett samtal om hur vi kan tackla energikrisen med hjälp av lokala medborgarägda kooperativ. Mycket värt att lyssna på!

Samtalet tar upp hur det praktiskt skulle kunna gå till och hur det skulle kunna bidra till skapandet av ett mer hållbart samhälle med mer lokal produktion och bättre beredskap för kriser. Men samtalet handlar inte bara om elenergi, utan kommer också in på hur kombinerad fisk- och grönsaksodling skulle kunna kopplas till lanthandeln mm.