I slutet av oktober höll TRISE – Transnational Institute of Social Ecology sin femte konferens i Aten i Grekland. Programmet sträckte sig över tre dagar och utforskade teorier och praktiker för att bygga en “culture of resistance” och åstadkomma radikal samhällsförändring. Zapatisterna kamp i Mexico, Kurdernas i norra Syrien, och municipalistiska rörelsers erfarenheter runtom i europa utgjorde några av utgångspunkterna för diskussionerna.
En som reste ner från Sverige för att delta var Anders Kyrkander. Anders bor i Falköping och jobbar som samhällsbyggnadschef i Mullsjö kommun. Vi ställde ett par frågor till Anders om hans upplevelse av konferensen.
Vad var det som väckte ditt intresse för konferensen? Vad kände du till om socialekologi innan du åkte?
– Jag stötte på den på Facebook och kände hur luften fick lite mer syre. Det är ibland ensamt att bära på synen på människan som fri och ansvarstagande, okränkbar i sig själv och kreativ tillsammans. Det känns ibland lite hopplöst som frihetlig chef i hierarkiska organisationer, och så dyker det upp en en konferens med deltagare från åtminstone fyra kontinenter, med ett program som handlar om individ, grupp, organisation och samhälle, som vill vara aktivistisk, medskapande, akademisk, radikal och ansvarstagande, allt på en gång. Tjena. Jag hade aldrig läst Bookchin, men han har stirrat på mig från bokhyllan i många år, och ”socialekologi” framstod för mig som ett töntigt försök att ersätta det befläckade ”anarkism”. Men va fan. Jag tog kontakt med Demokratisk Omställning och möttes av öppna armar. Utan det bemötandet hade jag nog stannat hemma trots allt. Det är viktigt att ta hand om sina kamrater.
Hur upplevde du konferensen? Vilka programpunkter vill du lyfta fram som speciellt intressanta?
– En sak som slog mig var bristen på dogmatism. Nyfikenhet och vilja att förbättra världen, så var du med i gänget. Lite orolig var jag att det skulle vara en samling självupptagna vänsterintellektuella gubbar från Vermont och nån desillusionerad kängpunkare från Jönköping, men den oron kom på skam. Unga och gamla, män och kvinnor, akademiker och arbetare möttes med öppna sinnen. Som alltid är det i samtalen i pausen magin sker, som vyerna vidgas. Men föreläsningarna kring municipalism är det som är mest applicerbara i min verklighet. Särskilt inspirerande och befriande var nog ändå Abolition network.
Vad drar du för slutsatser för egen del efter konferensen? Vilka lärdomar och insikter tar du med dig?
– Jag ser tydligare hur anarkismens förståelse av hur människor fungerar i grupp idag är i princip etablerad inom ledarskapsfilosofin. Det är praktiken som saknas, och det personliga modet hos ledarna. Jag ser hur oerhört realistisk jag är i min utopi.#
LÄS MER: Vill du lära dig mer om TRISE och årets konferens? TRISE är ett internationellt nätverk av intellektuella aktivister och syftar till att stödja samt utveckla socialekologisk teori och praktik. På institutets hemsida finns en rapport från årets konferens. Video- och ljudinspelningar från olika programpunkter finns på TRISEs YouTube-kanal. Demokratisk Omställning har deltagit i uppbyggandet av TRISE sedan starten 2013 och deltog även i årets konferens.
