Vilken bild har du av begreppet ”upptrappning inför valet”? Är det positivt? För mig är det rätt cyniskt. Strategier och spektakulära manövrer från den lilla samhälleliga minoriteten politiker. Etablerade partiers spel. Mina associationer, som jag kanske delar med många, utmanas av något som just nu pågår i Skåne.
Det finns en kraft i de demokratiska processer som ligger bortom vanlig partipolitik. Vi som strosar in på Malmö Stadsbibliotek en krispigt knoppande aprilmorgon känner av den. ABF Skåne, Oxfam Sverige och Allians för Rättvis Klimatomställning har bjudit in till Framtidsverkstäder, ett projekt för att ge den skånska allmänheten inflytande över politiska processer. Målet är att påverka politikerna genom att presentera tydliga förslag på hållbar politik för dem. Vägen mot förslagen blir snart klar, välförsedda med fika i en stor sal diskuterar ett sextiotal deltagare i smågrupper och presenterar i helgrupp. Diskussionerna baseras på Munkmodellen, en modell för att föreställa sig en framtid inom hållbarhetens gränser. Vi får tänka ut konkreta förslag för förändring och placera dem på en fysisk karta utefter hur socialt och miljömässigt hållbara de är. Genom att fokusera på teman såsom boende eller mobilitet lyfts det lokala fram, men förslagen kopplas även ihop med globala förändringar genom sin placering på kartan. Väldigt snabbt drar intressanta diskussioner igång i varje liten klick i rummet. När vi väl kommit igång är arrangörernas största problem att få folk att pausa samtalen för att gå till nästa steg i programmet. Alla grupper rapporterar under arbetets gång att processen går bra. Vi stöter och blöter hela dagen, och på eftermiddagen presenterar samtliga grupper flera förslag som ska överlämnas till politiker. Tidningen Sydsvenskan gör dessutom ett reportage om projektet.
Vilket typ av samhällsförändring skapar sådana här projekt egentligen? Ambitionen känns igen från andra projekt som vill öka medborgarnas deltagande i demokratin. Att producera förslag till politiker är en typ av rådgivande verksamhet som används i många kommuner runt om i Sverige som ett svar på att distansen mellan befolkning och politiker upplevs som stor. (se: Balz 2022; Löfgren & Agger 2021). Denna metod kan vara en viktig byggsten, men hittills har vi ingen manual för exakt hur den ska huggas till för att fungera perfekt. Fortfarande upplever många en distans till de politiska beslut som fattas. Vi kan alltså inte stanna vid att ge råd åt politiker om vi vill skapa ett samhälle där människor känner sig delaktiga i det politiska livet. Politiskt inflytande kan vara så mycket mer.
En annan fråga gäller hur brett deltagandet kan bli. De flesta deltagare i projektet är redan aktiva i någon ideell förening eller organisation med varierande grad av politiskt syfte. En del pluggar ämnen som relaterar till demokrati eller miljö. Vi är en liten engagerad grupp i samhället, som ska ge råd åt det fåtal som fattar politiska beslut. Men projektet kan knappast kallas elitistiskt. Här är inte ett litet gäng demokrati-experter som befäster avståndet till den Riktiga Politiken genom att tipsa de få utvalda som är politiska aktörer på riktigt. Många har liksom jag ingen erfarenhet av liknande workshops. En skara med olika bakgrund, från väsensskilda organisationer, deltagarna hade kunnat vara vilka medborgare som helst. Hoppet om en framtid med brett deltagande som spelar roll väcks just av hur snabbt samtalen blir givande. Under tidspress och stök kan vi samarbeta och presentera vettiga förslag genom intressanta diskussioner. Processen resulterar i mycket mer än bara de förslag som överlämnas, det är i samtalen vi skapar något riktigt demokratiskt. När bra politiska diskussioner startar slutar de inte med att deltagarna är nöjda. Istället väcks tankar utöver de begränsade sakfrågorna. Diskussionerna blir alltid bredare och djupare, och omfattar även det mer abstrakta. Hur vill vi att beslutsfattandet ska se ut? Hur vill vi delta i demokratin? Motivationen till att delta i politisk ökar och vägar framåt för samhället stakas ut. Vi visar och förhöjer vår förmåga att samarbeta om politiska frågor. Plötsligt har vi en plats i det politiska samtalet. När vi diskuterar utövar vi en politisk handling i sig.
De vanliga farhågorna för politiska gruppdiskussioner är befogade. Processen kan bli hätsk, virrig, fruktlös, eller tas över av ett fåtal. Men utgången kan också bli det motsatta. Vi besitter en stor potential för att samarbeta som demokratiska medborgare om vi bara får chansen. Det krävs fysiska utrymmen, struktur och en ambition att försöka lösa samhällsproblem tillsammans. Just nu deltar jag i ett annat projekt med ett sådant mål. På Malmö stadsbibliotek har en liten grupp demokrati-intresserade startat Framtidsfika, ett möte där främlingar deltar i strukturerade diskussioner om hur vi vill att framtidens samhälle ska se ut. Även i detta projekt har samtalen varit givande och deltagarna nöjda. Under rätt förhållanden kan de flesta grupper hitta egna problem och lösningar, de kan lära sig av varandra och utveckla de förmågor vi behöver för att fatta politiska beslut. Denna grund för demokratin är möjlig att skapa. Och det ger mig hopp när vi lommar ut ur Stadsbiblioteket och blinkar i aprileftermiddagens skarpa solljus. När jag tänker att snart är det val tänker jag mindre på kallt beräknade strategier och mer på hur valår kan väcka politikern inom oss alla.
Förslagen som togs fram under dagen ska överlämnas till politiker den 27:e maj. För den som vill veta mer om projektet, kolla på: https://www.ark-sverige.org/framtidsverkstader
Arrangören av dagen kommer från Förändringsakademin: https://www.forandringsakademin.nu/
ABF Malmö anordnar även en studiecirkel baserat på Framtidsverkstäder!
Vidare läsning:
Baltz, A. (2022). Disseminating and collecting information: municipalities’ communicative practices and deliberative capacities. Local Government Studies, 48(1), 48–67. https://doi.org/10.1080/03003930.2021.1909575
Löfgren, K., & Agger, A. (2021). Evaluating the Democratic Quality of Local Democratic Practices – Sampling Seven Frameworks. Scandinavian Journal of Public Administration, 25(3/4), 87–106