På årets Omställningskonferens i Uppsala 11-13 oktober lanserades ett förslag på en ny livsmedelsstrategi för Sverige.
Strategin som är beställd av Omställningsnätverket och framtagen av Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren, presenterar en väg framåt för ett hållbart livsmedelssystem. Med stöd från en rad folkrörelser inom matproduktion lyfter strategin fram konkreta åtgärder för att främja ett livskraftigt jordbruk och en hållbar matförsörjning i Sverige under de förhållanden som kan antas gälla fram till 2040.
Strategin visar på hur en omställning av livsmedelssystemet kan vara en demokratisk omställning som leder till mer jobb, mer förädling och lokala livsmedelskedjor runtom i landet.
Strategin syftar till att vara ett alternativ till den Livsmedelsstrategi 2.0 som regeringen arbetar med.
– Det behövs ett grundligt omtag i matpolitiken, från ensidig betoning av internationell konkurrenskraft och billig mat till ett livskraftigt jordbruk och god och hälsosam mat, säger Gunnar Rundgren, i ett pressmeddelande.
Här presenterar Gunnar Rundgren strategin på Omställningskonferensen:
Sommarforum och klimatfestivalen arrangerades 8-11 augusti i år av Jordens vänner och Färnebo folkhögskola. Arrangemanget hölls på just Färnebo folkhögskola i Sandvikens kommun och ett fyrtiotal deltagare fick under dessa fyra dagar ta del av en mängd olika programpunkter, som alla hade anknytning till miljörörelsens mål och arbetssätt.
Ett viktigt tema under festivalen var hur miljörörelsen kan samarbeta med andra sociala rörelser, såsom fackförbund, antirasister och folkliga proteströrelser. På plats för att prata särskilt om detta var en gäst som kommit ända från Paris – Lulu, från den franska organisationen Alternatiba. Alternatiba är en klimatfokuserad rörelse som funnits sedan 2013 och har grupper i flera olika franska städer.
Franska erfarenheter av alliansbyggande
Lulus föreläsning hölls på forumets andra dag och hade titeln “Hur kan klimatrörelsen skapa allianser med andra sociala rörelser?”. Hon gav först en lägesbild över den politiska situationen i Frankrike, där det nyss hållits nyval till parlamentet, för att därefter beskriva hur Alternatiba i sitt kampanjarbete på olika sätt stöttat och stöttats av grupper som inte brukar associeras med miljö- och klimatkampen.
Lulu tog utgångspunkt i valet i Frankrike, som utlystes av president Emmanuel Macron i juni efter att högerextrema Nationell Samling fått överlägset flest röster i Frankrikes val till EU-parlamentet. Nyvalet sågs av många som avgjort på förhand: Nationell Samling skulle enligt alla odds bli största parti. Lulu beskrev hur en viktig anledning till dessa utsikter var en djup, sedan länge etablerad splittring inom den franska vänstern, både mellan olika partier och mellan olika sociala grupper med någon form av vänstersympatier. Men samtidigt, påpekade hon, fanns det bara fem år tidigare en stark och växande energi i klimatrörelsen i Frankrike, som även engagerade den traditionella vänstern. 2019 avgick miljö- och energiministern Nicolas Hulots i protest mot Macrons otillräckliga klimatpolitik. Det blev gnistan som satte igång en löpeld av protester i landet. Många engagerade upplevde att den annars delade vänstern var på väg mot en enad front i klimatfrågan, med förankring i ett brett folkligt engagemang. Men så stannade expansionen upp, rörelsen tappade fart (inte minst i samband med Covid) och många verkade ge upp tanken på en enad grön vänster.
Det gjorde dock inte Alternatiba – istället påbörjade man ett arbete med att utveckla sina mobiliseringsstrategier. Man började med att undersöka hur mönstren för engagemang i klimatfrågan såg ut, och fann att även om 87 procent av fransmännen ansåg att klimatfrågan var viktig, var det politiska engagemanget i frågan tydligt koncentrerat till människor som var (1) ideologiskt vänster/mitten-orienterade och (2) socialt privilegierade. Slutsatsen var tydlig: klimatrörelsen måste länka ihop klimatkampen med andra, mer klassbaserade kamper, och på så sätt expandera längs den sociala dimensionen. Det alliansbyggande som man inledde då bidrog troligen till att det franska vänsterblocket i somras, fem år senare, på den korta tiden från att valet utlystes till att det hölls, lyckades gå från splittrat och nederlagstippat till att bli en vinnande enhetsfront och störst i parlamentet (även om Macron därefter vägrat samarbeta vänsterut och istället gjort högerns Michel Barnier till regeringsbildare). I det partipolitiska enandet speglades Alternatibas alliansbygge med andra sociala rörelser av det gröna partiets framträdande roll i att få de olika vänsterpartierna att dra åt samma håll. Tillsammans gjorde man valdagen till en stor besvikelse för Nationell Samling och deras samarbetspartners.
Hur såg då detta framgångsrika alliansbyggande ut? Enligt Lulu utgick det från tre sammanhängande principer. Alternatiba satte som mål att:
Stötta aktioner där människor som direkt påverkas av klimatförändringarna själva agerar.
Undersöka och ibland samtala med de agerande om kopplingen mellan klimatförändringar och deras kamp.
Förmedla deras röster utan att anpassa budskapet för att få det att låta mer sofistikerat.
Sex inspirerande exempel
Lulu gav sex konkreta exempel på hur Alternatiba byggt allianser med andra grupper – först fyra samarbeten med kamper som har indirekt koppling till klimatkampen, och sedan två som inte tydligt hänger ihop med klimatet:
1. Samarbete med Front de Mères, ett “fackförbund” för mammor i arbetarklassområden som jobbar för bättre livsvillkor för barnen som växer upp där. FDM kampanjade för vegetariska alternativ i skolmatsalen, bland annat för att många barn av religiösa skäl inte äter fläsk, och mot byggandet av en motorväg genom ett av områdena där de organiserade människor lokalt. Alternatiba hjälpte dem att ta fram och sprida argument.
2. Samarbete med en grupp boende nära en flygplats, som upplevde mental och fysisk stress på grund av bullret. Alternatiba hjälpte dem att prata om, och förstå sina upplevelser som en konsekvens av flygindustrins destruktiva samhälls- och klimateffekter i stort, och kampanjade framgångsrikt för att stänga ner en av flygplatsens terminaler.
3. Solidaritet med de europeiska bondeprotesterna, som började i Frankrike i januari 2024 och som riktades mot den jordbrukspolitik som gynnar jätteföretag inom jordbruket på bekostnad av mindre bönder, både på EU-nivå och nationell nivå.
4. Solidaritet med tågförarfacket som kampanjat för att återställa det offentligas kontroll över och ansvarstagande för tågtrafiken.
5. Samarbete med ett strejkande soparbetarfack i Paris, i samband med att arbetarna tvingades återgå till arbetet efter ett domstolsutslag. Efter inofficiella kontakter mellan Alternatiba och soparbetarna genomförde Alternatiba en aktion där man band ihop soptunnor med buntband, så att sopåkarna (som inte får bära kniv) inte kunde utföra sina arbetsuppgifter – strejken kunde därmed i praktiken fortsätta, trots förbudet.
6. Sist men inte minst: deltagande i kampen mot Macrons stora pensionsreform, som en överlägsen majoritet av fransmännen är emot och som miljontals människor strejkade eller protesterade mot under första halvan av 2023. Så här sa Lulu om Alternatibas roll i det sammanhanget: Till en början var inte klimatorganisationerna involverade i någon aktion, men vi tillförde ett klimatargument till fackföreningarnas krav: Att arbeta mer i syfte att producera mer är skadligt för planeten, och med klimatförändringens konsekvenser kommer det dessutom att bli fysiskt omöjligt att arbeta så många år. Genom att koppla samman dessa frågor lyckades vi motivera klimataktivister att fullt ut engagera sig i kampen.
”Varför binder vi ihop soptunnorna?” Lulu betättar om Alternatibas aktion till stöd för strejkande soparbetare i Paris.
Vi behöver länka frågor oftare
Här en reflektion: Alternatibas arbetssätt visar på ett alternativ till den strategi som ofta präglar miljörörelsens arbete, där politiska ställningstaganden brukar hållas inom ramen för en snävare miljö- och klimatorienterad argumentation. Alliansbyggandet med de andra sociala rörelserna visar att miljörörelsen kan plocka med sig argument och erfarenheter från den egna diskursen, och skapa förtroendeingivande positioner även i samtal där helt andra frågor står överst på agendan. När man deltar i sociala kamper som engagerar många människor utan stark identifikation med miljörörelsen – till exempel kampen mot pensionsreformen eller bonderörelsens protester – kan man kanske också överskrida de konfliktlinjer som brukar nämnas i diskussioner om “kulturkriget”, som ju ofta lyfts fram som ett dilemma för vänstern i allmänhet och miljörörelsen i synnerhet. Detta kan visa sig viktigt, inte bara för att förmå rörelsen att locka till sig fler aktiva anhängare, utan också för att minska motståndet från människor och grupper som tenderar att betrakta miljörörelsen som något destruktivt eller provocerande.
Förutsättningen för den alliansbyggande strategin framstod i Lulus presentation vara det självförtroende som kan ses som kärnan i de tre tidigare nämnda principerna: miljörörelsens organisationer och aktivister behöver lita på att de egna argumenten kan göras angelägna och användbara också för den majoritet av befolkningen som har mer direkt materiella frågor som huvudsaklig grund för sitt politiska förhållningssätt och agerande.
Allra sist betonade Lulu att miljörörelsen måste vara kreativ i tänkandet kring hur man kan alliera sig med andra rörelser och kamper, och hur man bäst utformar sina stödaktioner, för att skapa den sorts allianser som kan låta miljörörelsen växa till en bredare folklig rörelse. Enligt Alternatibas erfarenheter kan det alltså handla om allt ifrån att knyta ihop soptunnor med buntband för att att stötta en strejk, till att kontakta gödseleldande bondeprotester för att samordna och förstärka ett gemensamt storbolagskritiskt budskap.
Resten av Sommarforum
Sommarforum slutade inte med Lulus programpunkt, utan innehöll många fler intressanta föreläsningar och workshops. Sammanlagt höll omkring 15 personer i olika pass under de fyra dagarna. Bland dessa fanns Nayef Ghoul och Hanna Borglund från Forgazaschildren, som höll en workshop om kriget i Gaza och medias rapportering, Agnes Kullenmark, klimatsamordnare på fackförbundet DIK, som berättade om den nya klimatombudsroll man infört inom facket, Karl Andreasson från The Movement Hub, som ledde en workshop i kreativ aktionsplanering, Leo Rudberg från Jordens Vänner, som höll en föreläsning om miljörörelsens segrar där bland annat kampen för att rädda Ojnareskogen fick särskilt fokus, och Lars Igeland från Färnebo folkhögskola, som pratade om nya industrier, gruvor och konflikter i det svenska “framtidslandet i norr”. Det går att läsa mer om de flesta av de andra pass som hölls på Färnebos webbsida för Sommarforum, här.
Utöver passen bjöd arrangörerna också på en utflykt till närliggande Gysinge med bad i Dalälven och besök på Naturum, spelningar och framträdanden från både kursdeltagare och artister, och gemensamma middagar med god mat och trevligt häng.
Sammanfattningsvis blev Sommarforum och klimatfestivalen en riktig sommarhöjdpunkt. Särskilt fokuset på miljörörelsens möjligheter att kroka arm med andra rörelser känns lovande – med dem i färskt minne känns höstvindarna nu bara härligt friska.
Förra våren 2023 ordnade Demokratisk Omställning studiecirkeln En annan ekonomi är möjlig. Nu i oktober 2024 ger WEAll Sverige, Demokratisk Omställning och Färnebo folkhögskola en distanskurs med samma namn, inspirerad av förra vårens studiecirklar men med ett utvecklat upplägg.
Kursen bygger vidare på den mångfald av perspektiv och initiativ som finns inom WEAll internationellt. Den kommer ta upp koncept som donutekonomi, solidaritetsekonomi, ”not for profit”-ekonomi, personalövertagande, kooperativ och lokalekonomisk omställning.
”Vi fokuserar även i kursen på hur det går att arbeta praktiskt, till exempel vad föreningar och folkrörelser, lokalsamhällen och politik, samt arbetsplatser och företag kan göra för att bidra till en mer rättvis och hållbar ekonomisk utveckling”, står det i kursinbjudan.
Sök idag!
Kursen pågår i 10 veckor på deltid och är utformad för att kunna kombineras med arbete eller andra studier.
Den startar den 14 oktober och består av digitala träffar på tisdagskvällar, samt en helgträff på Färnebo folkhögskola.
Det var bra uppslutning 22 september i Umeå när Svante Malmström från Demokratisk Omställning pratade om boken Orädda städer.
Den 8 oktober i Umeå startar en studiecirkel kring boken som sammanfattas såhär av förlaget: ”Boken beskriver hur rörelsen arbetar för att feminisera politiken, stoppa extremhögerns framfart och bygga en verkligt deltagande demokrati med lokalsamhället som utgångspunkt. Här presenteras 50 olika banbrytande organisationer och ännu fler politiska reformer att inspireras av.
Boken är ett manifest för en samhällsomvandling nedifrån och upp. En handbok full av strategiska verktyg för mobilisering, organisering och kamp.”
Den som är intresserad av att vara med i studiecirkeln är välkommen att mejla: info@demokratiskomstallning.se
Media har enorm makt och det är lätt att känna sig maktlös inför hur nyhetsmedia fungerar idag. Mediestödet dras in, ägarkoncentrationen ökar, ensidig, skandal- och problemfokuserad rapportering dominerar, brist på representation och trollfabriker utnyttjas för att skamlöst sprida desinformation.
I en värld av stigande klassklyftor, klimatkris, krig, desinformation och splittringspolitik är det viktigare än någonsin att verka för ett mediesystem som kan utmana den rådande dominansen.
Vi ser framemot att göra detta tillsammans!
Sen anmälan är öppen via formuläret längre ner.
Innehåll och fokus
I studiecirkeln kommer vi tillsammans att utforska hur ett mer demokratiskt och konstruktivt medielandskap kan skapas.
Fokus kommer att ligga på frågorna:
Alternativ till dagens media
Vad kan vi göra? Både inom mainstream media, icke-mainstream media, social och egen media.
Vilka politiska förändringar kan vi driva?
Hur får vi fler röster och perspektiv att höras?
Vi fokuserar på Sverige men inkluderar även internationella exempel.
Praktisk info
Digitala och/eller fysiska träffar
Man kan gå studiecirkeln antingen helt digitalt eller även ha fysiska träffar i mån av deltagare från samma städer. Det kommer att bli en grupp i Göteborg åtminstone.
Tid
Start torsdag 12/9. Träffar varannan vecka, på torsdagar kl.18-19:30 ojämna veckor. Totalt 8 träffar.
Material
Läsning, videoklipp och poddar. Både ett kortare grundmaterial och fördjupningsmaterial för de som önskar. Ingen förkunskap krävs.
Översikt på de 8 tillfällena
Intro till studiecirkeln: Presentation av upplägget och av varandra
Intro till Media: Hur funkar media idag – lägesbeskrivningar och problembilder
Finansiering och ägande, inklusive alternativa finansierings- och ägandemodeller
Alternativa former av journalistik – konstruktiv journalistik, medborgarjounalistik m.m.
Dekolonialt och antirasistiskt perspektiv på media
Miljö och klimat
Social media och mediaplattformar
Avslutning, utvärdering: vad tar var och en med sig från cirkeln och vad vill vi göra framöver?
Arrangör: Demokratisk Omställning i samarbete med Tillsammansskapet och Studiefrämjandet
EFTERLYSNING AV TIPS PÅ MATERIAL Vi söker tips på artiklar, bokkapitel, videopresentationer, filmer, podcasts, intressanta personer, initiativ och projekt. Främst fokus på goda exempel och lösningar.
I februari 2024 arrangerade vi seminariedagar med workshops om lokalt förändringsarbete i såväl Malmö som Göteborg. Det visade sig bli mycket givande och stimulerande evenemang i båda städerna. Här följer korta rapporter från de båda arrangemangen:
Framtidsscenarier i Malmö
Den 10 Februari höll Demokratisk Omställning också en workshop på Drevet i Malmö. Drevet är en mötesplats som finns till för lokalinvånarna i syfte att utveckla resilienta kvarter genom resursoptimering, social infrastruktur och delaktighet. Under workshopdagen introducerade vi några principer kring vad ett mer inkluderande och demokratiskt samhälle kan bygga på. Vi gav exempel på och diskuterade saker som lokalt välståndsbyggande, deltagande demokrati, decentralisering, medborgarråd och medborgarbudget. Vi utforskade även lyssnandets roll i demokratin och dess betydelse i sociala förändringsprocesser.
Eftermiddagen användes för att utforska hur vi själva kan åstadkomma en ny demokratisering i Malmö och Skåne genom bland annat en backcasting-övning som tillät oss att tänka mer fritt om olika framtidsscenarier. Med hjälp av denna utforskade vi hur vårt vardagliga liv skulle kunna se ut år 2050 om vi fick drömma fritt, liksom hur vår stad skulle se ut och hur själva vårt demokratiska system skulle kunna vara uppbyggt. Därefter frågade vi oss vilka steg och förändringar vi skulle kunna ta och genomföra idag för att nå dit 2050.
Vi hoppas att denna workshop kan ha varit ett första steg i ett löpande samarbete mellan Demokratisk Omställning och Drevet så att vi kan skapa fler intressanta evenemang framöver och gå till praktisk handling!
Actionguide i Göteborg
Lördagen den 17 februari samlades 23 personer för att under en heldag i Göteborg utforska lokalt förändringsarbete tillsammans. Det var en givande dag med många bra kontakter som knöts, inspirerande presentationer och intressanta och värdefulla samtal.
Dagen började med att Lisa och Jakob presenterade Demokratisk omställnings vision och perspektiv på en demokratisk omställning. Flera av deltagarna delade också med sig av sina erfarenheter och frågor om utmaningarna med att jobba för en demokratisering och verkligt inflytande.
Dagens internationella gäster, som var med oss via länk, var Carly Gayle och Alex Jensen från organisationen Local Futures. Carly satt i USA och Alex i Nepal på World Social Forum. De delade generöst med sig av sina erfarenheter av att arbeta fram Localisation Action Guide, en guide som samlar aktiviteter, verktyg och resurser för att bygga hållbara lokala ekonomier och levande lokala samhällen.
Vi fick många betydelsefulla insikter från presentationen och möjlighet att ställa frågor. En av sakerna vi tog med oss var värdet av själva processen med att ta fram innehållet i guiden. Flera olika organisationer och personer hade bidragit och gett input till innehållet, vilket lett till en guide med massor av goda och lärorika exempel.
Dagen avslutades med en workshop där vi i smågrupper fördjupade oss i hur en liknande guide skulle kunna göras i Sverige, och vilket innehåll man skulle vilja ta med i den. Det blev fruktsamma grupparbeten med många bra saker att ta med sig i det fortsatta arbetet med att utveckla en action guide i Sverige!
En stor behållning av dagen var som vanligt också trevliga möten under lunchen, fikapauser och över chips under efterhänget.
Rörelserna runt om i Europa för en demokratisk omställning av samhället med kommunen som utgångspunkt, med andra ord de så kallade municipalistiska rörelserna för ”orädda städer”, har inte försvunnit även om de uppmärksammas mycket lite i media. Vi hittar dem såväl i europeiska metropoler som i mindre orter på landsbygden. Det handlar om nya demokratiskt sinnade lokala plattformar som i vissa fall själva styr kommunen, och i andra fall tillsammans med andra politiska krafter, både utanför och innanför parlamenten, driver på för en demokratisk omställning. Inte sällan är det dessa rörelser, och i dessa kommuner, man går i bräschen för en grön och rättvis omställning i Europa. Inspirerande exempel i sammanhanget är Grenoble och Paris.
För att sprida kunskap om erfarenheterna och lärdomarna från de här rörelserna, och idén om en municipalistisk politik, har en rad olika studiematerial sammanställts. På ett svenskt plan har vi i Demokratisk Omställning, tillsammans med andra som vill främja en liknande politik, samlat material på resurssidan www.oräddastäder.se
Bland annat kan man här hitta studiematerialet ”Kommunen är vår – 8 steg för att förstå municipalismen”, som består av 24 intervjuer med personer aktiva i olika municipalistiska initiativ runtom i Europa. Studiematerialet producerades 2019-2020, och då i första hand för en fransk publik, men intervjuerna har sedan textats på engelska för att göra det tillgängligt för fler. Läs mer om studiematerialer här!
På oräddastäder.se finns också information om uppföljaren till boken Orädda städer (utgiven på spanska och katalan 2018, på engelska 2019, och på svenska 2021). Uppföljaren heter Fearless Cities – Municipalist Politics in Action (2022) och samlar en mängd artiklar som reflekterar över den municipalistiska rörelsens utmaningar och möjligheter.
På sidan finns också information om en relativt nyproducerad ”virtuell guide” till de municipalistiska rörelserna i Europa. Denna guide är en sammanställning av artiklar, reportage och annat som ger den nyfikne en bra inblick i municipalismen, både ”inne i” och ”utanför” institutionerna. Med andra ord åskådliggörs hur rörelsen både handlar om att samverka med sociala rörelser för förändring utomparlamentariskt, liksom att ta initiativ till nya lokala ”partier” eller valplattformar. Nya lokala partier är något vi också sett exempel på i Sverige, inte minst i kommuner där man är missnöjd med den rådande politiken och frustrerad över de lokala politikernass oförmåga att lyssna på medborgarna, både i större tätorters stadsdelar och i omgivande landsbygder.
Att starta en studiecirkel om orädda städer kan vara ett första steg för att göra din egen stad lite modigare och lite mer demokratisk. Tillsammans kan vi bygga en rörelse för orädda städer även här i Sverige!
