Blogg

Rapporter från Demokratisering och rörelse i Malmö och Göteborg

I februari 2024 arrangerade vi seminariedagar med workshops om lokalt förändringsarbete i såväl Malmö som Göteborg. Det visade sig bli mycket givande och stimulerande evenemang i båda städerna. Här följer korta rapporter från de båda arrangemangen:

Framtidsscenarier i Malmö

Den 10 Februari höll Demokratisk Omställning också en workshop på Drevet i Malmö. Drevet är en mötesplats som finns till för lokalinvånarna i syfte att utveckla resilienta kvarter genom resursoptimering, social infrastruktur och delaktighet. Under workshopdagen introducerade vi några principer kring vad ett mer inkluderande och demokratiskt samhälle kan bygga på. Vi gav exempel på och diskuterade saker som lokalt välståndsbyggande, deltagande demokrati, decentralisering, medborgarråd och medborgarbudget. Vi utforskade även lyssnandets roll i demokratin och dess betydelse i sociala förändringsprocesser.

Eftermiddagen användes för att utforska hur vi själva kan åstadkomma en ny demokratisering i Malmö och Skåne genom bland annat en backcasting-övning som tillät oss att tänka mer fritt om olika framtidsscenarier. Med hjälp av denna utforskade vi hur vårt vardagliga liv skulle kunna se ut år 2050 om vi fick drömma fritt, liksom hur vår stad skulle se ut och hur själva vårt demokratiska system skulle kunna vara uppbyggt. Därefter frågade vi oss vilka steg och förändringar vi skulle kunna ta och genomföra idag för att nå dit 2050.

Vi hoppas att denna workshop kan ha varit ett första steg i ett löpande samarbete mellan Demokratisk Omställning och Drevet så att vi kan skapa fler intressanta evenemang framöver och gå till praktisk handling!

Actionguide i Göteborg

Lördagen den 17 februari samlades 23 personer för att under en heldag i Göteborg utforska lokalt förändringsarbete tillsammans. Det var en givande dag med många bra kontakter som knöts, inspirerande presentationer och intressanta och värdefulla samtal. 

Dagen började med att Lisa och Jakob presenterade Demokratisk omställnings vision och perspektiv på en demokratisk omställning. Flera av deltagarna delade också med sig av sina erfarenheter och frågor om utmaningarna med att jobba för en demokratisering och verkligt inflytande.

Dagens internationella gäster, som var med oss via länk, var Carly Gayle och Alex Jensen från organisationen Local Futures. Carly satt i USA och Alex i Nepal på World Social Forum. De delade generöst med sig av sina erfarenheter av att arbeta fram Localisation Action Guide, en guide som samlar aktiviteter, verktyg och resurser för att bygga hållbara lokala ekonomier och levande lokala samhällen. 

Vi fick många betydelsefulla insikter från presentationen och möjlighet att ställa frågor. En av sakerna vi tog med oss var värdet av själva processen med att ta fram innehållet i guiden. Flera olika organisationer och personer hade bidragit och gett input till innehållet, vilket lett till en guide med massor av goda och lärorika exempel.

Dagen avslutades med en workshop där vi i smågrupper fördjupade oss i hur en liknande guide skulle kunna göras i Sverige, och vilket innehåll man skulle vilja ta med i den. Det blev fruktsamma grupparbeten med många bra saker att ta med sig i det fortsatta arbetet med att utveckla en action guide i Sverige!

En stor behållning av dagen var som vanligt också trevliga möten under lunchen, fikapauser och över chips under efterhänget.

Missa inte resurserna på Oräddastäder.se

Rörelserna runt om i Europa för en demokratisk omställning av samhället med kommunen som utgångspunkt, med andra ord de så kallade municipalistiska rörelserna för ”orädda städer”, har inte försvunnit även om de uppmärksammas mycket lite i media. Vi hittar dem såväl i europeiska metropoler som i mindre orter på landsbygden. Det handlar om nya demokratiskt sinnade lokala plattformar som i vissa fall själva styr kommunen, och i andra fall tillsammans med andra politiska krafter, både utanför och innanför parlamenten, driver på för en demokratisk omställning. Inte sällan är det dessa rörelser, och i dessa kommuner, man går i bräschen för en grön och rättvis omställning i Europa. Inspirerande exempel i sammanhanget är Grenoble och Paris.

För att sprida kunskap om erfarenheterna och lärdomarna från de här rörelserna, och idén om en municipalistisk politik, har en rad olika studiematerial sammanställts. På ett svenskt plan har vi i Demokratisk Omställning, tillsammans med andra som vill främja en liknande politik, samlat material på resurssidan www.oräddastäder.se

Bland annat kan man här hitta studiematerialet ”Kommunen är vår – 8 steg för att förstå municipalismen”, som består av 24 intervjuer med personer aktiva i olika municipalistiska initiativ runtom i Europa. Studiematerialet producerades 2019-2020, och då i första hand för en fransk publik, men intervjuerna har sedan textats på engelska för att göra det tillgängligt för fler. Läs mer om studiematerialer här!

På oräddastäder.se finns också information om uppföljaren till boken Orädda städer (utgiven på spanska och katalan 2018, på engelska 2019, och på svenska 2021). Uppföljaren heter Fearless Cities – Municipalist Politics in Action (2022) och samlar en mängd artiklar som reflekterar över den municipalistiska rörelsens utmaningar och möjligheter.

På sidan finns också information om en relativt nyproducerad ”virtuell guide” till de municipalistiska rörelserna i Europa. Denna guide är en sammanställning av artiklar, reportage och annat som ger den nyfikne en bra inblick i municipalismen, både ”inne i” och ”utanför” institutionerna. Med andra ord åskådliggörs hur rörelsen både handlar om att samverka med sociala rörelser för förändring utomparlamentariskt, liksom att ta initiativ till nya lokala ”partier” eller valplattformar. Nya lokala partier är något vi också sett exempel på i Sverige, inte minst i kommuner där man är missnöjd med den rådande politiken och frustrerad över de lokala politikernass oförmåga att lyssna på medborgarna, både i större tätorters stadsdelar och i omgivande landsbygder.

Starta en studiecirkel!

Materialet på sidan lämpar sig mycket väl för studiecirklar! Prata med andra du känner som kan vara intresserade och ta hjälp av ett studieförbund för sånt praktiskt som att lägga upp en studieplan, låna en lokal där ni kan träffas, utskrifter och kopiering.

Att starta en studiecirkel om orädda städer kan vara ett första steg för att göra din egen stad lite modigare och lite mer demokratisk. Tillsammans kan vi bygga en rörelse för orädda städer även här i Sverige!

Foto: Kennisland, används enligt CC BY-SA 2.0-licens.

Seminarieturné om lokalt förändringsarbete!

Demokratisk Omställning ger sig ut på turné!

Under vintern och våren 2024 kommer vi på olika ställen i landet att hålla i heldagsprogram med workshops där vi tillsammans visionerar fram och utvecklar strategier för lokalt förändringsarbete. Vilka principer och verktyg står i fokus för en demokratisk omställning av samhället? Hur kan vi använda oss av dessa för att få igång en förändring lokalt som fortsätter växa? Med hjälp av interaktiva metoder utforskar vi tillsammans vägar framåt i det lokala förändringsarbetet.

Först ut är Malmö och Göteborg:

I Malmö kommer vi att bland annat att använda oss av en teknik som kallas backcasting och som tillåter en att tänka mer fritt om olika framtidsscenarier. Med hjälp av denna kommer vi att utforska hur vårt vardagliga liv skulle kunna se ut år 2050 om vi fick drömma fritt, liksom hur vår stad skulle se ut och hur vårt politiska system skulle kunna vara uppbyggt. Därefter frågar vi oss vilka steg vi skulle kunna ta, och vilka förändringar som skulle behöva genomföras idag för att nå dit 2050.
Datum: 10 februari kl 11 – 16
Plats: Drevet (Koksgatan 3, 212 24 Malmö)
👉 Anmäl dig och läs mer om Malmö-arrangemanget här!

I Göteborg kommer vi bland annat att hämta inspiration från organisationen Local Futures. De kommer att presentera en guide för lokalt förändringsarbete som de sammanställt: Localization Action Guide. Tillsammans diskuterar och utforskar vi hur vi skulle kunna utveckla en liknande guide med förändringsverktyg i Sverige och utifrån en svensk kontext.
Datum: 17 februari kl 11 – 16.30
Plats: Studiefrämjandet (Falken, Falkgatan 7)
👉 Anmäl dig och läs mer om Göteborgs-arrangemanget här!

Under våren hoppas vi hålla liknande seminarier och workshops på andra orter i landet. En del är redan under planering. Vill du att vi kommer och håller något på din ort? Ta kontakt så får vi se vad vi kan ordna!

Mot en rättvisare ekonomi: Rapport från den 9:e internationella Degrowth-konferensen

Av Chaïm De Mulder

Den 29 augusti till den 2 september ägde den 9:e internationella Degrowth-konferensen rum i Zagreb, Kroatien. Konferensen, som syftar till att samla både akademiker och aktivister, bjöd på ett fullspäckat program förberett för och av deltagarna. Jag fick möjlighet att delta i konferensen och försöker här ge en sammanfattning av mina upplevelser och mina take-aways av det hela, baserat på de delar av konferensen jag lyckades delta i. 

För de som inte är bekanta med begreppet degrowth (eller nedväxt) kommer här en kort introduktion: Degrowth kritiserar den centrala roll som ekonomisk tillväxt har i politiken världen över och hävdar att oändlig tillväxt på en ändlig planet varken är möjlig eller önskvärd. Istället förespråkas en demokratiskt planerad nedskalning av onödig produktion och konsumtion i det globala nord, vilket skulle ge andrum för det globala syd att skapa sin egen väg till ett gott liv. Degrowth-rörelsen består av både forskare och aktivister som förespråkar olika politiska åtgärder och samhällsförändringar som syftar till att förverkliga denna vision. 

Som framgår av detta är degrowth ett mycket brett begrepp. På konferensen deltog jag i samtal med ämnen som sträckte sig från en teoretisk analys av Marx anteckningsböcker och deras relevans för degrowth, till en diskussion om hur energikooperativ kan stödja övergången till ett degrowth-samhälle, till en debatt om de geopolitiska effekter en degrowth-politik kan tänkas ha (för att bara nämna några exempel). Eftersom en detaljerad beskrivning av allt detta skulle leda till en alldeles för lång text, försöker jag dela upp mina viktigaste lärdomar i ett par kategorier. 

Varför degrowth? 

Även om det knappast är nödvändigt att argumentera för degrowth på en degrowth-konferens, kan det ändå vara bra att påminna oss själva om varför vi anser att degrowth är nödvändigt. I den inledande plenarföreläsningen presenterade Diana Ürge-Vorsatz, nyligen vald till vice ordförande i FN:s klimatpanel (IPCC), en kritisk analys av behovet av fortsatt ekonomisk tillväxt ur ett klimatvetenskapligt perspektiv. Prof. Ürge-Vorsatz avlivade olika myter om det realistiska i rent tekniska lösningar på klimatkrisen (vi har varken tillräckliga resurser eller utrymme för det), liksom en övertro på en så kallad cirkulär ekonomi (återvinnning kräver energi, varför inte ens en ”grön ekonomi” kan växa i det oändliga, vad än industrin påstår i sina försök till greenwashing). Hon gjorde iakttagelsen att ekonomisk tillväxt faktiskt inte har förbättrat välfärden i utvecklade ekonomier under de senaste decennierna. Istället har den gett oss sådant som planerat åldrande, fast fashion och marknadsstyrda värderingar och beroenden. Sammantaget kommer hon som klimatforskare, fram till samma slutsats som degrowth-forskarna: vi kan inte lösa klimatkrisen utan att ifrågasätta tillväxtparadigmet. 

Även ur ett moraliskt perspektiv är argumenten för en minskande ekonomi i det global nord starka. De materiella kraven för exempelvis en energiomställning i form av gigantisk utbyggnad av förnybar energi och elfordon åt alla, är enorma och leder nästan alltid till ökad extraktivism och miljöförstöring i det globala syd. Det faktum att detta knappast ifrågasätts i vanliga politiska debatter beror naturligtvis på djupt rotad kolonialism, där den så kallade kärnan (det globala nord) fortfarande är överlägsen ”periferin” (det globala syd). Roland Ngam, programchef för klimaträttvisa och socioekologisk omvandling vid Rosa Luxemburg Stiftung i södra Afrika, beskrev i sitt inledningsanförande hur den afrikanska kontinenten fortfarande inte är fri att utvecklas som den vill, på grund av fortsatt inblandning från sina kolonisatörer. Ett bra exempel på detta är hur den afrikanska francen förhindrar monetärt oberoende för många afrikanska länder (se här för en kort bakgrund) och Frankrikes inblandning i flera kupper de senaste åren (i denna artikel konstateras till och med att ”Frankrikes inflytande på den politiska utvecklingen i subregionen är så gott som givet, på grund av dess koloniala band till Västafrika”). 

Andra föreläsningar tog ett annat perspektiv på varför-frågan och utvärderade hur människor tänker kring nedväxtens värderingar. En analys av World Value Surveys och European Values Studies under de senaste decennierna visar att människor konsekvent sätter högt värde på familjeliv, på en enkel och mer naturnära livsstil och på mindre arbete. Backcasting-workshops i en rad olika miljöer (till exempel den här), som presenterades av Alexandra Köves, visar att människor, när de ges tid och utrymme för eftertanke, nästan aldrig hamnar i en kapitalistisk värld som sin utopiska vision. Med andra ord: vi behöver inte bara nedväxt, människor vill också ha det. 

Från lokala lösningar… 

Att människor vill ha nedväxt framgår också av den stora mängd lokala lösningar som redan finns och som representerades på konferensen. Energikooperativ och energigemenskaper, lokala myndigheters roll, digitala nedväxtalternativ och pengarnas roll var alla ämnen som illustrerade det breda spektrum av nedväxtorienterade aktiviteter som redan håller på att ta form.  

Ett exempel var Transformation Center for All, ett initiativ från Berlin som går ut på att använda den kommunägda flygplatsen Tempelhof som en plats för bland annat medborgarråd, utbildning i framtidens färdigheter och konst. Ett annat är det ökade antalet energikooperativ och energigemenskaper som inrättas över hela Europa och som erbjuder det perfekta sättet att demokratisera energiproduktionen, att främja en attityd av energitillräcklighet och att fokusera på att inkludera utsatta när man tillhandahåller energi och delar fördelarna med lokaliserad produktion. En annan är den municipalistiska rörelsen, som försöker (och i vissa fall lyckas) omskapa lokala demokratier till verkliga deltagardemokratier. I sessioner som jag inte hade möjlighet att delta i presenterades bland annat Hell’s Kitchen free store i New York, hur man kan renovera hus i stadsmiljö med hjälp av permakulturprinciper, samt den första gemensamma trädgården i Pula (Kroatien). För ännu fler exempel kan jag hänvisa till boken Degrowth & Strategy, som går djupare in på de strategier som tillämpas av olika nedväxt-projekt.  

Hur intressanta och inspirerande dessa exempel än är, kommer det att krävas en viss uppskalning om degrowth-projektet verkligen ska kunna förverkliga den social-ekologiska omvandlingen. Dirk Holemans, medordförande i Green European Foundation och direktör för den belgiska tankesmedjan Oikos, betonade behovet av en rörelse på flera nivåer, som omfattar städer, stater och internationella organ, och en företrädare för ICLEI (Local Governments for Sustainability) konstaterade att det finns en stor önskan från städerna att gå ifrån den nyliberala tillväxtmodellen, men att det finns vissa saker man helt enkelt inte kan besluta om som stad. 

… till en geopolitiska realitet 

Det är en sak att utveckla teorier eller strategier för att uppnå degrowth och dess värderingar i större skala (det finns ingen brist på detta), men det är en annan sak att omsätta dessa i praktiken. Med tanke på den långsamma men påtagliga politiska dragkraft som idéer om degrowth får i vissa delar av världen (se till exempel Beyond Growth Conference) blir det allt viktigare att ta hänsyn till (geo)politiska realiteter. Några slående exempel som kom upp under konferensen var kriget mot Ukraina och handelsavtalet mellan EU och handelsblocket Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). 

Eftersom nedväxtrörelsen i grunden är en mycket fredsorienterad rörelse, blev reaktionerna från publiken ganska defensiva (pun intended) när Richard Wouters från det holländska gröna partiet talade för att EU skulle stödja Ukraina med vapen. Olha Boiko, som representerar Climate Action Network i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien och själv är ukrainare, sade dock att hon betraktat sig själv som pacifist, ända tills bomberna började falla, och hon och hennes familjs säkerhet blev beroende av Kievs luftförsvarssystem. På sätt och vis tyckte jag det var förvånande att en del personer i publiken uppenbarligen inte hade övervägt en sådan situation tidigare. Som Wouters sa, om man vill ha demokrati och ett bra liv för alla, måste man vara beredd att försvara det. Jag menar inte att jag vill främja krigsindustrin, NATO, eller för den delen hävda att jag har en lösning. Men vad detta belyser är att detta är en av de frågor som kommer att fortsätta dyka upp när man ”skalar upp” nedväxt till en global verklighet. 

Ett annat exempel på detta kom upp under debatten om berättelser om nedväxt ur ett globalt sydperspektiv. Bas Eickhout, parlamentsledamot för gruppen De gröna i EU-parlamentet, reflekterade över förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och Mercosur, där EU ville inkludera klausuler om miljö- och socialpolitik. De brasilianska förhandlarna reagerade och anklagade EU för att vara nykolonialt. Detta understryker naturligtvis det faktum att nedväxt betyder (och måste betyda) olika saker för olika regioner, i synnerhet det globala syd och det globala nord, vilket ökar utmaningen att skapa en sammanhängande, global berättelse om nedväxt. 

Sammanfattningsvis uttryckte en deltagare det mycket bra: för närvarande har inte nedväxtforskningen eller nedväxtrörelsen något svar på de stora geopolitiska frågorna (kriget i Ukraina, spänningarna mellan Kina och Taiwan, Rysslands engagemang i Afrika …). Det behövsom vårt projekt någonsin ska kunna bli livskraftigt i den globala verklighet som vi lever i. 

Nedväxtrörelsen 

Arpita Bisht, från Erasmus University Rotterdam, som forskar om sociala motståndsrörelser i Indien, ställde en direkt fråga under en paneldebatt: ”Var finns de sociala rörelserna i Europa? Jag ser dem inte!”. För många av oss som är aktiva i dessa sociala motståndsrörelser kommer det inte som en överraskning att vi inte längre befinner oss i de stora fackföreningarnas och de enorma protestmarschernas glansdagar. Men det går inte att förneka att det är vad vi återigen kommer att behöva. 

När det gäller ”nedväxtrörelsen” (hur man än väljer att exakt definiera den) togs ett viktigt steg framåt vid ”Degrowth Assembly” dagen före konferensen. Du kan läsa mer om bakgrunden till det i det här blogginlägget, men för mig var nog det viktigaste att en struktur inrättades, och att en process inleddes för att forma ”cirklar” med olika ansvarsområden, baserat på sociokratiska principer. Även om jag inte har varit en del av rörelsen särskilt länge känner jag att det har funnits en stor brist på kommunikation och verktyg på internationell nivå. Det verkar som om denna lucka snart kommer att fyllas. 

Avslutningsvis skulle jag vilja återkomma till Alexandra Köves huvudföreläsning, den sista på konferensen, med titeln ”Utopins roll i en övergång till nedväxt”. Jag tror att många människor som tror på och kämpar för en bättre värld har kallats ”utopiska” på ett förminskande sätt, och därför uppskattade jag verkligen Alexandras* vädjan om att ta tillbaka ordet, med utgångspunkt i Cambridge Dictionarys definition av det: ett perfekt samhälle där människor samarbetar bra med varandra och är lyckliga. Om detta inte är något som är värt att kämpa för, så vet jag inte vad som skulle vara det. 

*Alexandra är också värd för podcasten Economics for Rebels. Rekommenderas varmt! 

En annan ekonomi är möjlig – rapport och reflektioner från en studiecirkel

Av Gustav Osberg

Vad händer med ett samhälle som inte förstår sig på sin egen ekonomi? Vad innebär det när nuvarande regering nu hävdar att vi återigen måste strama åt bältet, krympa välfärden och offra klimatet ”för ekonomins skull”. Om vi inte förstår att dessa prioriteringar grundar sig på världsbilder, och inte på kall, objektiv fakta, hur kan då vi ställa dessa politiker till svars för allt deras politik rånar oss och framtida generationer på?

Ekonomi handlar i grund och botten om hur vi producerar, fördelar och konsumerar saker. Det finns utan tvekan otaliga sätt detta skulle kunna organiseras på. Ändå tycks det  idag enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens slut. När vi nu står inför den ovisshet och diskontinuitet som klimatkrisen och den skenande ojämlikheten ger upphov till, är vi i desperat behov av alternativa visioner för framtiden.

Demokrati betyder självförvaltning, och våra ekonomiska relationer är en oundgänglig del av detta. Ser vi till denna aspekt blir det tydligt hur odemokratiskt vårt samhälle egentligen är. Men hur kan vi vanliga medborgare ens förstå dagens ekonomi och ta oss an de utmaningar som dagens komplexa högteknologiska marknad och stora byråkratiska välfärdsstat erbjuder? Demokratisk Omställning bjöd denna vår in till en studiecirkel för att utforska dessa frågor tillsammans. Vi undersökte teman såsom banker, nedväxt, alternativa ekonomiska modeller och systemförändring.

En kritisk historisk analys lär oss att det aldrig varit ödesbestämt att vi skulle hamna här. Konventionella ekonomihistoriska överblickar ger lätt sken av att den fria marknadens uppkomst var naturlig och organisk, likt en självgående process som vi människor bara hakade på. I själva verket handlar det om en maktkamp där olika ekonomiska intressen spelat en avgörande roll. Se till exempel på olika kungadömens krigskampanjers roll i införandet av pengar. I tiden före det att statssystemet och det kapitalistiska marknadssystemet (två intimt sammanhängande krafter) kom att insvepa hela världen, kan man hitta gott om exempel på hur folk ägde och förvaltade resurser gemensamt i så kallade allmänningar. Idén om allmänningar är inte död, tvärtom har Elinor Ostroms forskning visat på relevansen av en sådan tredje väg bortom både stat och marknad.

Om vi nu frigör oss från den konventionella deterministiska historieuppfattningen, kan vi istället fråga oss hur det kommer sig att vi har fastnat, och inte lyckas komma vidare från det system vi har idag.

En del av förklaringen ligger nog i nyliberalismens framfart. Sedan 80-talet har denna doktrin och politik erövrat och ockuperat våra demokratier. Nyliberalismen hävdar att ekonomins huvudsakliga uppgift ska vara att skapa värde för aktieägare. Eftersom ägandet redan på 80-talet var djupt ojämlikt spreds också ett narrativ som menade att ’en stigande tidvattenvåg lyfter alla båtar’ och att värde skapat i övre skiktet av samhället ’sipprar ner’ till resten av samhället. Samtidigt fostrades en individualistisk kultur (förklädd som sanningar om mänsklig natur) där både personligt välstånd och misär förklaras utifrån individens förmåga att arbeta för sin egen framgång. Och visst blev många av oss i globala nord relativt rikare, men på bekostnad av miljön, klimatet och utsatta grupper och länder i det globala syd.

Det finns idag en hel uppsjö med modeller som söker att ifrågasätta det nuvarande systemets inneboende logiker. Dessa inkluderar bland annat feministisk ekonomi, solidarisk/emancipatorisk ekonomi, ekologisk ekonomi, dekolonial ekonomi, och demokratisk ekonomi. Sådant som det nuvarande systemet bortser från, eller ser som ett acceptabelt pris för att uppnå stigande nytto- och vinstmaximering, sätts istället i fokus i dessa modeller och görs till centrala problem som ekonomin måste lösa.  Det kan handla om sådana saker som kvinnors eller andra utsatta gruppers exkludering, om icke-erkänt socialt arbete, om miljö- och klimatkonsekvenser, om ojämlika förhållanden mellan det globala syd och nord, eller om bristen på inflytande från exempelvis anställda i företag. 

I hjärtat av kritiken ligger ett ifrågasättande av vilka mål och värden som ekonomin ska tjäna. Tillväxtkritik och nedväxt är kanske de mest välkända begreppen för en alternativ vision för ekonomin. Begreppen har under senare år växt sig allt starkare. I skrivande stund har konferensen ’bortom tillväxt’ precis avslutats, den hölls i hjärtat av EU i Bryssel. Även om EU:s politik idag klänger sig fast vid föreställningar om grön tillväxt så visar detta tillfälle tydligt hur nedväxt har rört sig från en marginell kritik till en global rörelse och verklig utmanare till status quo.

Ekonomin och dess tillhörande debatter kan trots detta upplevas abstrakta, kanske till och med flummiga. Att en samling händelser runtom i världen leder till att priset på grönsakerna i den lokala matbutiken plötsligt stiger är svårt att greppa. Ekonomin känns lösryckt från våra lokala sammanhang, vilket göder på känslan av maktlöshet.

Demokratisk Omställning tror på att ekonomin måste återförankras i lokalsamhället, och att  folket måste ges möjlighet att själva förvalta sina lokala tillgångar och resurser. Vi vill se en ekonomi byggt på samarbete, ömsesidighet och solidaritet, snarare än på hänsynslös konkurrens, egoism och exkludering. Vi vill se lokalsamhällena återta makten från de globala finansflöden som idag livnär sig på lokal exploatering. 

Kommuner och regioner spelar en viktig roll i det här sammanhanget. Dels för att agera plattform för en fördjupad demokrati, dels genom att tillgängliggöra  de gemensamt skapade medel och resurser de förvaltar. Offentlig upphandling kan till exempel användas som ett kraftfullt redskap för att stödja goda lokala företag och organisationer. Kommuner kan också rädda företag som hotas av nedläggning genom att gå in som delägare tillsammans med arbetarna. Preston– och Clevelandmodellen är exempel på modeller som har implementerat dessa principer, vilket går under samlingsnamnet gemensamt välståndsbyggande (eller community wealth building på Engelska).

Lokalbefolkningen är i bäst position att avgöra den här typen av frågor om samhällsnytta och rättvis omställning. Medborgaren behöver gå från att vara en passiv väljare och konsument till en medförvaltare av sitt lokalsamhälle och dess framtid. Det är både önskvärt och möjligt

Demokratisk Omställning fortsätter att jobba med hur denna omställning kan gå till. Vi har bland annat gått med i Wellbeing Economy Alliance och arbetar med att lansera ett program för en demokratisk ekonomi. Vill du också ta del av denna omställning, välkommen att gå med! Ta kontakt, bli medlem, eller skriv upp dig på vårt nyhetsbrev.

Förändra systemet – inte klimatet!

Är det på gatorna framtidens demokrati växer fram? Hundratusen människor
demonstrerade för klimatet i London – aktivisten Moa från Sverige var på plats.

Av Jonathan Jansson Åkerberg

Sextiotusen människor tågade sakta fram på gatorna i Westminster i centrala London lördagen den 22 april med banderoller och plakat för att uppmärksamma det akuta läget för klimatet, massutrotningen av arter och att det behövs systemförändring – ett nytt sätt att göra politik. En av aktivisterna på plats var Moa Berglund som reste dit tillsammans med en grupp aktivister från Sverige.

– Jag vill höja min röst för en rättvis framtid på jorden, både för varandra och
planeten, säger hon.

Hundratusen människor samlades under aktionsdagarna mitt i den politiska maktens hjärta i Westminster utanför parlamentet och de politiska departementen. ”The Big One”, som blev namnet för aktionen, anordnades av miljörörelsen Extinction Rebellion i samarbete med 200 andra organisationer. Det centrala budskap var att olika sociala rörelser måste gå samman för vår överlevnad och att det är vi medborgare och invånare som måste ta makten
för att själva förändra samhället i grunden.

– Vi har så mycket som är värt att kämpa för och som vi måste kämpa för tillsammans, säger Moa.

Demonstrationen var del av Extinction Rebellions nya taktik i Storbritannien: massmobilisering. Detta till följd av att samhällets ledare och politiker fortsatt visar att de hellre prioriterar fossilindustrins jakt på vinster framför planeten och människors liv. Politiker som hellre låter klimataktivister fängslas och vårt gemensamma hem brinna upp än står upp mot fossilindustrin och den lilla elit som tjänar miljarder på att förstöra planeten.

– Det känns viktigt att ta plats i det offentliga rummet och gå ut många på gatorna. Visa att det inte kan fortsätta som det gör idag med ökade utsläpp och politiker som bara kör på utan att lyssna på naturen och folket, säger Moa.

Att demokratin är ett projekt som måste sträcka sig bortom att enbart rösta en gång vart tredje eller fjärde år var något som kommunicerades ut under helgen. Demokratiska experiment runtom i världen som bygger på deltagande demokrati och organisering underifrån – bortom partipolitiken och kapitalismens vinstjakt – visar istället vad som händer när vanliga människor går samman för att ta makten. Att vi faktiskt är helt ypperligt duktiga på att fatta egna beslut för att förbättra våra liv och samhället i stort.

Massmobiliseringen i London vittnar om att det förhoppningsvis börjar bli tydligare för alltfler att beslut om våra liv och vår framtid är alldeles för viktiga för att lägga i händerna på en liten partipolitisk elit. Att den enda vägen ur problem såsom växande klyftor, rasism och klimatkris är att vi kämpar tillsammans för att ta makten över våra egna liv. Något som flera av de tvåhundra organisationer från bland annat miljörörelsen, flyktingrörelsen och fackrörelsen som gick samman under paroller som ”Unite to survive” var väl medvetna om.

– Jag tar med mig insikten och vikten av att hitta vägar där vi kan gå samman flera olika typer av organisationer och verkligen visa att vi gör det här för något större. Det är kampen för klimatet, framtiden, för varandra och då måste vi se bortom andra saker som vi kanske tycker olika inom. De hade verkligen jobbat hårt för det i London och lyckats väldigt fint, säger Moa.

Foto: "Crowd" av Wayne Large, CC-licens

Kurs om lokalekonomi – startar 15 maj

Visste du att det finns minst 137 sätt att skapa mer hållbara, demokratiska och inkluderande lokalsamhällen? På Färnebo folkhögskola kan du lära dig mer om detta om du söker den 5 veckor långa distanskursen Lokalekonomi och förändringsarbete för nyfikna lär du dig mer om detta. Du lär dig också att hålla i en studiecirkel som kartlägger olika lokala möjligheter.

Kursen är utformad för dig som vill vara med och utveckla en ort genom att titta på de möjligheter som finns just där. I kursen lär du du dig att kartlägga lokala utmaningar, resurser och möjligheter. Du skaffar dig ”lokalekonomiska glasögon”, vilket du har stor nytta av om du är engagerad i din ort eller i någon av vår tids brinnande samhällsfrågor, t. ex växande samhällsklyftor, demokratiunderskott eller klimatfrågor.  

Du lär dig praktiskt att involvera andra genom att göra en lokalekonomisk analys ihop med andra, i form av en studiecirkel. På detta sätt får du insikt i hur en lokal kartläggning av möjligheter kan bidra till både gemensamt lärande, nytt demokratiskt engagemang, nya företag samt nya föreningsinitiativ på en ort. 

Kursen vänder sig både till dig som är ideellt engagerad i din ort, aktiv i en folkrörelse och till dig som arbetar professionellt med lokal utveckling.  

Kursen ges på 50% studiefart 15 maj – 18 juni. Den är utformad med tanke på att det ska vara möjligt att kombinera deltagande på kursen med jobb eller andra studier.

Läs mer om kursen och anmäl dig här!

Foto ovan: ”Crowd” av Wayne Large, licens: CC BY-ND 2.0