Helgen 8-10 maj höll Demokratisk Omställning medlemsträff i Göteborg, i den kooperativa hyresrättsföreningen Stackens lokaler. Träffen markerade startskottet för ett arbete med att ta fram ett politiskt program för en lokalt förankrad demokrati, ett ekologiskt hållbart samhälle och en solidarisk ekonomi – ett arbete som påbörjats nu under sommaren och som kommer att ta mer fart under hösten. Vi var ett tiotal personer som deltog, de flesta fysiskt och några digitalt. Här kommer ett referat från träffen!
Efter lite inledande lära känna-aktiviteter kördes temaarbetet igång, med en presentation med titeln ”Politiska program som verktyg för förändring”. Här stakades vägen mot ett Demokratisk Omställning-program ut. Nyckelbegreppet var ”övergångskrav”: det handlar om att undvika å ena sidan att peka allt för mycket mot abstrakta, långsiktiga visioner (maximikrav), och å den andra att fastna i ett perspektiv där många specifika, ”här-och-nu”-riktade reformförslag (minimikrav) skymmer sikten mot den visionära horisonten. Istället är det just övergången, vägen från här och nu till då och sen som måste synliggöras. Uppgiften blev tydlig – det gäller att formulera trovärdiga reformförslag på ett sätt som visar hur förslagen inte bara hanterar specifika samhällsproblem idag, utan också hur de kan förändra det rådande politiska och sociala landskapet och bana väg för nya steg i en övergång mot visionens mål.
Svante Malmström håller en presentation om ”Politiska program som verktyg för förändring”. De konkreta förändringar vi kämpar för i nuet måste samtidigt peka mot nya former av folklig makt i framtiden.
I workshopsen och diskussionspassen som följde påbörjades arbetet med att ta fram innehåll till programmets olika teman. Diskussionerna utmynnade i en mängd förslag och principer som vi nu börjar jobba med att fylla i, bygga ut och skriva fram. Till stöd för diskussionerna fanns dels en hel del förarbete som gjorts i Demokratisk Omställning under tidigare år, dels program från likasinnade organisationer och rörelser.
Träffen gästades också digitalt av Tankesmedjan Ockelbo. De berättade om hur de jobbat för att förändra det politiska samtalet främst i Ockelbo kommun, inför årets val. Arbetet startade redan 2023, och kulmen blev en visionsskrift på drygt hundra sidor som släpptes nu i april. I den skrivs ett fiktivt framtida Ockelbo fram från år 2056. Som läsare får man bland annat veta hur demokratin fördjupats och lokaliserats, liksom hur lokala resurser och förmågor blivit en central del i en ekonomi där ”det goda livet” står i fokus, snarare än tillväxt och vinstutdelning. Vi som lyssnade fick veta hur skrivarbetet gått till, och tog med oss många lärdomar inför vårt eget programskrivande – fällor att undvika, former för att hålla energin i arbetet uppe och knep för att komma hela vägen fram. Allra mest inspirerande var nog själva mötet – att få prata med varandra och känna gemenskapen i den rörelse som vi är en del av och som tar plats i allt fler städer och orter. Vi sänder ett varmt tack och lycka till med det fortsatta arbetet till Tankesmedjan Ockelbo! Kolla in deras hemsida och läs deras visionsskrift här.
Utöver allt detta fick vi nya och gamla medlemmar också tid att umgås och lära känna varandra över goda middagar, promenader och inte minst ett musikframträdande av Ludvig Nordholm, som kom och spelade för oss på lördagskvällen. Hen bjöd på texter med politisk skärpa, sköna melodier och en varm scennärvaro. Kolla in hens musik på lämplig musikplattform! Hen delar gärna med sig av sin musik i olika sammanhang – hör av dig om du vill komma i kontakt. Tack Ludvig!
Nu fortsätter arbetet med att utveckla och formulera vår politik i arbetsgrupper och medlemsmöten under hösten. Det räcker ju inte att rösta bort Tidö-regeringen i september – vi behöver jobba tillsammans för att formulera och förverkliga en vision om ett annat samhälle. Om du som läser detta är intresserad av att bli medlem och bidra i arbetet på ett eller annat sätt, fyll i medlemsformuläret här eller mejla oss på info@demokratiskomstallning.se så hör vi av oss och pratar mer!
Rapport från Sommarforum och klimatfestivalen på Färnebo folkhögskola 2024
Sommarforum och klimatfestivalen arrangerades 8-11 augusti i år av Jordens vänner och Färnebo folkhögskola. Arrangemanget hölls på just Färnebo folkhögskola i Sandvikens kommun och ett fyrtiotal deltagare fick under dessa fyra dagar ta del av en mängd olika programpunkter, som alla hade anknytning till miljörörelsens mål och arbetssätt.
Ett viktigt tema under festivalen var hur miljörörelsen kan samarbeta med andra sociala rörelser, såsom fackförbund, antirasister och folkliga proteströrelser. På plats för att prata särskilt om detta var en gäst som kommit ända från Paris – Lulu, från den franska organisationen Alternatiba. Alternatiba är en klimatfokuserad rörelse som funnits sedan 2013 och har grupper i flera olika franska städer.
Franska erfarenheter av alliansbyggande
Lulus föreläsning hölls på forumets andra dag och hade titeln “Hur kan klimatrörelsen skapa allianser med andra sociala rörelser?”. Hon gav först en lägesbild över den politiska situationen i Frankrike, där det nyss hållits nyval till parlamentet, för att därefter beskriva hur Alternatiba i sitt kampanjarbete på olika sätt stöttat och stöttats av grupper som inte brukar associeras med miljö- och klimatkampen.
Lulu tog utgångspunkt i valet i Frankrike, som utlystes av president Emmanuel Macron i juni efter att högerextrema Nationell Samling fått överlägset flest röster i Frankrikes val till EU-parlamentet. Nyvalet sågs av många som avgjort på förhand: Nationell Samling skulle enligt alla odds bli största parti. Lulu beskrev hur en viktig anledning till dessa utsikter var en djup, sedan länge etablerad splittring inom den franska vänstern, både mellan olika partier och mellan olika sociala grupper med någon form av vänstersympatier. Men samtidigt, påpekade hon, fanns det bara fem år tidigare en stark och växande energi i klimatrörelsen i Frankrike, som även engagerade den traditionella vänstern. 2019 avgick miljö- och energiministern Nicolas Hulots i protest mot Macrons otillräckliga klimatpolitik. Det blev gnistan som satte igång en löpeld av protester i landet. Många engagerade upplevde att den annars delade vänstern var på väg mot en enad front i klimatfrågan, med förankring i ett brett folkligt engagemang. Men så stannade expansionen upp, rörelsen tappade fart (inte minst i samband med Covid) och många verkade ge upp tanken på en enad grön vänster.
Det gjorde dock inte Alternatiba – istället påbörjade man ett arbete med att utveckla sina mobiliseringsstrategier. Man började med att undersöka hur mönstren för engagemang i klimatfrågan såg ut, och fann att även om 87 procent av fransmännen ansåg att klimatfrågan var viktig, var det politiska engagemanget i frågan tydligt koncentrerat till människor som var (1) ideologiskt vänster/mitten-orienterade och (2) socialt privilegierade. Slutsatsen var tydlig: klimatrörelsen måste länka ihop klimatkampen med andra, mer klassbaserade kamper, och på så sätt expandera längs den sociala dimensionen. Det alliansbyggande som man inledde då bidrog troligen till att det franska vänsterblocket i somras, fem år senare, på den korta tiden från att valet utlystes till att det hölls, lyckades gå från splittrat och nederlagstippat till att bli en vinnande enhetsfront och störst i parlamentet (även om Macron därefter vägrat samarbeta vänsterut och istället gjort högerns Michel Barnier till regeringsbildare). I det partipolitiska enandet speglades Alternatibas alliansbygge med andra sociala rörelser av det gröna partiets framträdande roll i att få de olika vänsterpartierna att dra åt samma håll. Tillsammans gjorde man valdagen till en stor besvikelse för Nationell Samling och deras samarbetspartners.
Hur såg då detta framgångsrika alliansbyggande ut? Enligt Lulu utgick det från tre sammanhängande principer. Alternatiba satte som mål att:
Stötta aktioner där människor som direkt påverkas av klimatförändringarna själva agerar.
Undersöka och ibland samtala med de agerande om kopplingen mellan klimatförändringar och deras kamp.
Förmedla deras röster utan att anpassa budskapet för att få det att låta mer sofistikerat.
Sex inspirerande exempel
Lulu gav sex konkreta exempel på hur Alternatiba byggt allianser med andra grupper – först fyra samarbeten med kamper som har indirekt koppling till klimatkampen, och sedan två som inte tydligt hänger ihop med klimatet:
1. Samarbete med Front de Mères, ett “fackförbund” för mammor i arbetarklassområden som jobbar för bättre livsvillkor för barnen som växer upp där. FDM kampanjade för vegetariska alternativ i skolmatsalen, bland annat för att många barn av religiösa skäl inte äter fläsk, och mot byggandet av en motorväg genom ett av områdena där de organiserade människor lokalt. Alternatiba hjälpte dem att ta fram och sprida argument.
2. Samarbete med en grupp boende nära en flygplats, som upplevde mental och fysisk stress på grund av bullret. Alternatiba hjälpte dem att prata om, och förstå sina upplevelser som en konsekvens av flygindustrins destruktiva samhälls- och klimateffekter i stort, och kampanjade framgångsrikt för att stänga ner en av flygplatsens terminaler.
3. Solidaritet med de europeiska bondeprotesterna, som började i Frankrike i januari 2024 och som riktades mot den jordbrukspolitik som gynnar jätteföretag inom jordbruket på bekostnad av mindre bönder, både på EU-nivå och nationell nivå.
4. Solidaritet med tågförarfacket som kampanjat för att återställa det offentligas kontroll över och ansvarstagande för tågtrafiken.
5. Samarbete med ett strejkande soparbetarfack i Paris, i samband med att arbetarna tvingades återgå till arbetet efter ett domstolsutslag. Efter inofficiella kontakter mellan Alternatiba och soparbetarna genomförde Alternatiba en aktion där man band ihop soptunnor med buntband, så att sopåkarna (som inte får bära kniv) inte kunde utföra sina arbetsuppgifter – strejken kunde därmed i praktiken fortsätta, trots förbudet.
6. Sist men inte minst: deltagande i kampen mot Macrons stora pensionsreform, som en överlägsen majoritet av fransmännen är emot och som miljontals människor strejkade eller protesterade mot under första halvan av 2023. Så här sa Lulu om Alternatibas roll i det sammanhanget: Till en början var inte klimatorganisationerna involverade i någon aktion, men vi tillförde ett klimatargument till fackföreningarnas krav: Att arbeta mer i syfte att producera mer är skadligt för planeten, och med klimatförändringens konsekvenser kommer det dessutom att bli fysiskt omöjligt att arbeta så många år. Genom att koppla samman dessa frågor lyckades vi motivera klimataktivister att fullt ut engagera sig i kampen.
”Varför binder vi ihop soptunnorna?” Lulu betättar om Alternatibas aktion till stöd för strejkande soparbetare i Paris.
Vi behöver länka frågor oftare
Här en reflektion: Alternatibas arbetssätt visar på ett alternativ till den strategi som ofta präglar miljörörelsens arbete, där politiska ställningstaganden brukar hållas inom ramen för en snävare miljö- och klimatorienterad argumentation. Alliansbyggandet med de andra sociala rörelserna visar att miljörörelsen kan plocka med sig argument och erfarenheter från den egna diskursen, och skapa förtroendeingivande positioner även i samtal där helt andra frågor står överst på agendan. När man deltar i sociala kamper som engagerar många människor utan stark identifikation med miljörörelsen – till exempel kampen mot pensionsreformen eller bonderörelsens protester – kan man kanske också överskrida de konfliktlinjer som brukar nämnas i diskussioner om “kulturkriget”, som ju ofta lyfts fram som ett dilemma för vänstern i allmänhet och miljörörelsen i synnerhet. Detta kan visa sig viktigt, inte bara för att förmå rörelsen att locka till sig fler aktiva anhängare, utan också för att minska motståndet från människor och grupper som tenderar att betrakta miljörörelsen som något destruktivt eller provocerande.
Förutsättningen för den alliansbyggande strategin framstod i Lulus presentation vara det självförtroende som kan ses som kärnan i de tre tidigare nämnda principerna: miljörörelsens organisationer och aktivister behöver lita på att de egna argumenten kan göras angelägna och användbara också för den majoritet av befolkningen som har mer direkt materiella frågor som huvudsaklig grund för sitt politiska förhållningssätt och agerande.
Allra sist betonade Lulu att miljörörelsen måste vara kreativ i tänkandet kring hur man kan alliera sig med andra rörelser och kamper, och hur man bäst utformar sina stödaktioner, för att skapa den sorts allianser som kan låta miljörörelsen växa till en bredare folklig rörelse. Enligt Alternatibas erfarenheter kan det alltså handla om allt ifrån att knyta ihop soptunnor med buntband för att att stötta en strejk, till att kontakta gödseleldande bondeprotester för att samordna och förstärka ett gemensamt storbolagskritiskt budskap.
Resten av Sommarforum
Sommarforum slutade inte med Lulus programpunkt, utan innehöll många fler intressanta föreläsningar och workshops. Sammanlagt höll omkring 15 personer i olika pass under de fyra dagarna. Bland dessa fanns Nayef Ghoul och Hanna Borglund från Forgazaschildren, som höll en workshop om kriget i Gaza och medias rapportering, Agnes Kullenmark, klimatsamordnare på fackförbundet DIK, som berättade om den nya klimatombudsroll man infört inom facket, Karl Andreasson från The Movement Hub, som ledde en workshop i kreativ aktionsplanering, Leo Rudberg från Jordens Vänner, som höll en föreläsning om miljörörelsens segrar där bland annat kampen för att rädda Ojnareskogen fick särskilt fokus, och Lars Igeland från Färnebo folkhögskola, som pratade om nya industrier, gruvor och konflikter i det svenska “framtidslandet i norr”. Det går att läsa mer om de flesta av de andra pass som hölls på Färnebos webbsida för Sommarforum, här.
Utöver passen bjöd arrangörerna också på en utflykt till närliggande Gysinge med bad i Dalälven och besök på Naturum, spelningar och framträdanden från både kursdeltagare och artister, och gemensamma middagar med god mat och trevligt häng.
Sammanfattningsvis blev Sommarforum och klimatfestivalen en riktig sommarhöjdpunkt. Särskilt fokuset på miljörörelsens möjligheter att kroka arm med andra rörelser känns lovande – med dem i färskt minne känns höstvindarna nu bara härligt friska.
