Missade du webbinariet Är en annan ekonomi möjlig? Ingen fara, nu kan du se inspelningen i efterhand. Dela gärna med andra!
Finns det alternativ till dagens ohållbara ekonomi? Kan företag, kommuner, lokala orter såväl som hela regioner och nationer utveckla en ny ekonomisk praktik? Vad kan ny politik, folkrörelser och demokrati på arbetsplatsen spela för roll i att förändra den rådande ekonomiska modellen? Vi pratade om detta med Cecilia Paulsson som bl.a. gjort dokumentärfilmen ”Outgrow the system”, Anika Agebjörn som bland annat skrivit böcker om globalisering och rörelser för en annan ekonomi i Latinamerika, Annika Lillemets som länge arbetat för att lyfta fram olika former av ekonomiska alternativ och Malin Widehammar, från Navet i Bergsjön.
Då kan du söka till distanskursen En annan ekonomi är möjlig i höst. I den kursen får du genom en blandning av läsning och media, diskussioner och rollspel sätta dig in i hur ekonomin fungerar idag och samtidigt utforska hur den kan förändras.
Det har länge varit ett politiskt debattklimat där det till synes hållits för sant att invandringen varit en stor kostnad för det svenska samhället. Tanken har varit att denna kostnad måste utredas.
Men det är inte sant att invandringen har varit en nettokostnad. Det är lika sant som att barn, låginkomsttagare eller någon annan grupp i samhället är en kostnad som belastar samhället.
Det som är sant är att det är den här typen av kostnader som gör det möjligt att bygga ett samhälle och en ekonomi. De för också med sig stora intäkter till samhället. Så det vi framförallt behöver diskutera är hur vi bygger ett samhälle och en ekonomi på ett bra sätt, så att inga blir förlorare.
Klimatriksdagen genomfördes första gången 2014 och under alla år har det funnits en stark ambition att kanalisera folkligt engagemang och kunskapsbyggande kring hur samhället kan tackla klimatutmaningen.
Det sista året har föreningen Klimatriksdagen utifrån denna ambition genomfört ett antal lokala klimatrådslag i samverkan med kommuner runtom i landet.
Arbetet, erfarenheter, lärdomar och råd för andra som vill genomföra liknande rådslag har samlats i en handbok ”om medborgardialog i den lokala klimatpolitiken”.
Finns det alternativ till dagens ohållbara ekonomi? Kan företag, kommuner, lokala orter såväl som hela regioner och nationer utveckla en ny ekonomisk praktik? Vad kan ny politik, folkrörelser och demokrati på arbetsplatsen spela för roll i att förändra den rådande ekonomiska modellen?
Samtal med:
Cecilia Paulsson från WEAll Sweden, medskapare till dokumentärfilmen ”Outgrow the system”
Anika Agebjörn som bland annat skrivit böcker om globalisering och rörelser för en annan ekonomi i Latinamerika
Annika Lillemets som länge arbetat politiskt för att lyfta fram olika former av ekonomiska alternativ
Malin Widehammar som är aktiv i både Demokratisk Omställning och Navet i Bergsjön, där hon bland annat jobbar med lokal hållbar ekonomi.
Webbinariet är en del av Färnebo folkhögskolas program ”Tid för omställning” och försmak inför distanskursen En annan ekonomi är möjlig i höst(se nedan), och arrangeras av folkhögskolan i samarbete med WEAll Sweden och Demokratisk Omställning.
📅 Datum: Onsdag 21 maj, kl. 18:30–20:00 📍 Plats: Online via Zoom 🎫 Anmäl dig här
Distanskurs: En annan ekonomi är möjlig
WEAll Sweden, Färnebo folkhögskola och Demokratisk Omställning bjuder in till en utökad distanskurs i höst! Kursen ”En annan ekonomi är möjlig” ger dig en chans att lära dig mer om hur vi praktiskt kan främja olika ekonomiska alternativ.
Som deltagare får du genom en blandning av läsning och media, diskussioner och rollspel, samt en egen fördjupning, både sätta dig in i hur ekonomin fungerar idag samt utforska hur den kan förändras. Du lär dig om exempel på hur medborgare och lokalsamhällen, företag och hela kommuner, regioner såväl som nationer kan jobba för att bygga en ny mer hållbar och demokratisk ekonomi.
Kursen ger dig fördjupad kunskap om: rättvis omställning, hållbar utveckling, social ekonomi och innovation, donutekonomi, välbefinnandeekonomi, lokalt gemensamt välståndsbyggande, ekonomisk demokrati, ekologisk och feministisk ekonomi m.m. 📅 Distanskurs 21 augusti -18 december på kvartsfart 🎫 Läs mer och ansök här
På årets Omställningskonferens i Uppsala 11-13 oktober lanserades ett förslag på en ny livsmedelsstrategi för Sverige.
Strategin som är beställd av Omställningsnätverket och framtagen av Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren, presenterar en väg framåt för ett hållbart livsmedelssystem. Med stöd från en rad folkrörelser inom matproduktion lyfter strategin fram konkreta åtgärder för att främja ett livskraftigt jordbruk och en hållbar matförsörjning i Sverige under de förhållanden som kan antas gälla fram till 2040.
Strategin visar på hur en omställning av livsmedelssystemet kan vara en demokratisk omställning som leder till mer jobb, mer förädling och lokala livsmedelskedjor runtom i landet.
Strategin syftar till att vara ett alternativ till den Livsmedelsstrategi 2.0 som regeringen arbetar med.
– Det behövs ett grundligt omtag i matpolitiken, från ensidig betoning av internationell konkurrenskraft och billig mat till ett livskraftigt jordbruk och god och hälsosam mat, säger Gunnar Rundgren, i ett pressmeddelande.
Här presenterar Gunnar Rundgren strategin på Omställningskonferensen:
Det var bra uppslutning 22 september i Umeå när Svante Malmström från Demokratisk Omställning pratade om boken Orädda städer.
Den 8 oktober i Umeå startar en studiecirkel kring boken som sammanfattas såhär av förlaget: ”Boken beskriver hur rörelsen arbetar för att feminisera politiken, stoppa extremhögerns framfart och bygga en verkligt deltagande demokrati med lokalsamhället som utgångspunkt. Här presenteras 50 olika banbrytande organisationer och ännu fler politiska reformer att inspireras av.
Boken är ett manifest för en samhällsomvandling nedifrån och upp. En handbok full av strategiska verktyg för mobilisering, organisering och kamp.”
Den som är intresserad av att vara med i studiecirkeln är välkommen att mejla: info@demokratiskomstallning.se
Rapport från Sommarforum och klimatfestivalen på Färnebo folkhögskola 2024
Sommarforum och klimatfestivalen arrangerades 8-11 augusti i år av Jordens vänner och Färnebo folkhögskola. Arrangemanget hölls på just Färnebo folkhögskola i Sandvikens kommun och ett fyrtiotal deltagare fick under dessa fyra dagar ta del av en mängd olika programpunkter, som alla hade anknytning till miljörörelsens mål och arbetssätt.
Ett viktigt tema under festivalen var hur miljörörelsen kan samarbeta med andra sociala rörelser, såsom fackförbund, antirasister och folkliga proteströrelser. På plats för att prata särskilt om detta var en gäst som kommit ända från Paris – Lulu, från den franska organisationen Alternatiba. Alternatiba är en klimatfokuserad rörelse som funnits sedan 2013 och har grupper i flera olika franska städer.
Franska erfarenheter av alliansbyggande
Lulus föreläsning hölls på forumets andra dag och hade titeln “Hur kan klimatrörelsen skapa allianser med andra sociala rörelser?”. Hon gav först en lägesbild över den politiska situationen i Frankrike, där det nyss hållits nyval till parlamentet, för att därefter beskriva hur Alternatiba i sitt kampanjarbete på olika sätt stöttat och stöttats av grupper som inte brukar associeras med miljö- och klimatkampen.
Lulu tog utgångspunkt i valet i Frankrike, som utlystes av president Emmanuel Macron i juni efter att högerextrema Nationell Samling fått överlägset flest röster i Frankrikes val till EU-parlamentet. Nyvalet sågs av många som avgjort på förhand: Nationell Samling skulle enligt alla odds bli största parti. Lulu beskrev hur en viktig anledning till dessa utsikter var en djup, sedan länge etablerad splittring inom den franska vänstern, både mellan olika partier och mellan olika sociala grupper med någon form av vänstersympatier. Men samtidigt, påpekade hon, fanns det bara fem år tidigare en stark och växande energi i klimatrörelsen i Frankrike, som även engagerade den traditionella vänstern. 2019 avgick miljö- och energiministern Nicolas Hulots i protest mot Macrons otillräckliga klimatpolitik. Det blev gnistan som satte igång en löpeld av protester i landet. Många engagerade upplevde att den annars delade vänstern var på väg mot en enad front i klimatfrågan, med förankring i ett brett folkligt engagemang. Men så stannade expansionen upp, rörelsen tappade fart (inte minst i samband med Covid) och många verkade ge upp tanken på en enad grön vänster.
Det gjorde dock inte Alternatiba – istället påbörjade man ett arbete med att utveckla sina mobiliseringsstrategier. Man började med att undersöka hur mönstren för engagemang i klimatfrågan såg ut, och fann att även om 87 procent av fransmännen ansåg att klimatfrågan var viktig, var det politiska engagemanget i frågan tydligt koncentrerat till människor som var (1) ideologiskt vänster/mitten-orienterade och (2) socialt privilegierade. Slutsatsen var tydlig: klimatrörelsen måste länka ihop klimatkampen med andra, mer klassbaserade kamper, och på så sätt expandera längs den sociala dimensionen. Det alliansbyggande som man inledde då bidrog troligen till att det franska vänsterblocket i somras, fem år senare, på den korta tiden från att valet utlystes till att det hölls, lyckades gå från splittrat och nederlagstippat till att bli en vinnande enhetsfront och störst i parlamentet (även om Macron därefter vägrat samarbeta vänsterut och istället gjort högerns Michel Barnier till regeringsbildare). I det partipolitiska enandet speglades Alternatibas alliansbygge med andra sociala rörelser av det gröna partiets framträdande roll i att få de olika vänsterpartierna att dra åt samma håll. Tillsammans gjorde man valdagen till en stor besvikelse för Nationell Samling och deras samarbetspartners.
Hur såg då detta framgångsrika alliansbyggande ut? Enligt Lulu utgick det från tre sammanhängande principer. Alternatiba satte som mål att:
Stötta aktioner där människor som direkt påverkas av klimatförändringarna själva agerar.
Undersöka och ibland samtala med de agerande om kopplingen mellan klimatförändringar och deras kamp.
Förmedla deras röster utan att anpassa budskapet för att få det att låta mer sofistikerat.
Sex inspirerande exempel
Lulu gav sex konkreta exempel på hur Alternatiba byggt allianser med andra grupper – först fyra samarbeten med kamper som har indirekt koppling till klimatkampen, och sedan två som inte tydligt hänger ihop med klimatet:
1. Samarbete med Front de Mères, ett “fackförbund” för mammor i arbetarklassområden som jobbar för bättre livsvillkor för barnen som växer upp där. FDM kampanjade för vegetariska alternativ i skolmatsalen, bland annat för att många barn av religiösa skäl inte äter fläsk, och mot byggandet av en motorväg genom ett av områdena där de organiserade människor lokalt. Alternatiba hjälpte dem att ta fram och sprida argument.
2. Samarbete med en grupp boende nära en flygplats, som upplevde mental och fysisk stress på grund av bullret. Alternatiba hjälpte dem att prata om, och förstå sina upplevelser som en konsekvens av flygindustrins destruktiva samhälls- och klimateffekter i stort, och kampanjade framgångsrikt för att stänga ner en av flygplatsens terminaler.
3. Solidaritet med de europeiska bondeprotesterna, som började i Frankrike i januari 2024 och som riktades mot den jordbrukspolitik som gynnar jätteföretag inom jordbruket på bekostnad av mindre bönder, både på EU-nivå och nationell nivå.
4. Solidaritet med tågförarfacket som kampanjat för att återställa det offentligas kontroll över och ansvarstagande för tågtrafiken.
5. Samarbete med ett strejkande soparbetarfack i Paris, i samband med att arbetarna tvingades återgå till arbetet efter ett domstolsutslag. Efter inofficiella kontakter mellan Alternatiba och soparbetarna genomförde Alternatiba en aktion där man band ihop soptunnor med buntband, så att sopåkarna (som inte får bära kniv) inte kunde utföra sina arbetsuppgifter – strejken kunde därmed i praktiken fortsätta, trots förbudet.
6. Sist men inte minst: deltagande i kampen mot Macrons stora pensionsreform, som en överlägsen majoritet av fransmännen är emot och som miljontals människor strejkade eller protesterade mot under första halvan av 2023. Så här sa Lulu om Alternatibas roll i det sammanhanget: Till en början var inte klimatorganisationerna involverade i någon aktion, men vi tillförde ett klimatargument till fackföreningarnas krav: Att arbeta mer i syfte att producera mer är skadligt för planeten, och med klimatförändringens konsekvenser kommer det dessutom att bli fysiskt omöjligt att arbeta så många år. Genom att koppla samman dessa frågor lyckades vi motivera klimataktivister att fullt ut engagera sig i kampen.
”Varför binder vi ihop soptunnorna?” Lulu betättar om Alternatibas aktion till stöd för strejkande soparbetare i Paris.
Vi behöver länka frågor oftare
Här en reflektion: Alternatibas arbetssätt visar på ett alternativ till den strategi som ofta präglar miljörörelsens arbete, där politiska ställningstaganden brukar hållas inom ramen för en snävare miljö- och klimatorienterad argumentation. Alliansbyggandet med de andra sociala rörelserna visar att miljörörelsen kan plocka med sig argument och erfarenheter från den egna diskursen, och skapa förtroendeingivande positioner även i samtal där helt andra frågor står överst på agendan. När man deltar i sociala kamper som engagerar många människor utan stark identifikation med miljörörelsen – till exempel kampen mot pensionsreformen eller bonderörelsens protester – kan man kanske också överskrida de konfliktlinjer som brukar nämnas i diskussioner om “kulturkriget”, som ju ofta lyfts fram som ett dilemma för vänstern i allmänhet och miljörörelsen i synnerhet. Detta kan visa sig viktigt, inte bara för att förmå rörelsen att locka till sig fler aktiva anhängare, utan också för att minska motståndet från människor och grupper som tenderar att betrakta miljörörelsen som något destruktivt eller provocerande.
Förutsättningen för den alliansbyggande strategin framstod i Lulus presentation vara det självförtroende som kan ses som kärnan i de tre tidigare nämnda principerna: miljörörelsens organisationer och aktivister behöver lita på att de egna argumenten kan göras angelägna och användbara också för den majoritet av befolkningen som har mer direkt materiella frågor som huvudsaklig grund för sitt politiska förhållningssätt och agerande.
Allra sist betonade Lulu att miljörörelsen måste vara kreativ i tänkandet kring hur man kan alliera sig med andra rörelser och kamper, och hur man bäst utformar sina stödaktioner, för att skapa den sorts allianser som kan låta miljörörelsen växa till en bredare folklig rörelse. Enligt Alternatibas erfarenheter kan det alltså handla om allt ifrån att knyta ihop soptunnor med buntband för att att stötta en strejk, till att kontakta gödseleldande bondeprotester för att samordna och förstärka ett gemensamt storbolagskritiskt budskap.
Resten av Sommarforum
Sommarforum slutade inte med Lulus programpunkt, utan innehöll många fler intressanta föreläsningar och workshops. Sammanlagt höll omkring 15 personer i olika pass under de fyra dagarna. Bland dessa fanns Nayef Ghoul och Hanna Borglund från Forgazaschildren, som höll en workshop om kriget i Gaza och medias rapportering, Agnes Kullenmark, klimatsamordnare på fackförbundet DIK, som berättade om den nya klimatombudsroll man infört inom facket, Karl Andreasson från The Movement Hub, som ledde en workshop i kreativ aktionsplanering, Leo Rudberg från Jordens Vänner, som höll en föreläsning om miljörörelsens segrar där bland annat kampen för att rädda Ojnareskogen fick särskilt fokus, och Lars Igeland från Färnebo folkhögskola, som pratade om nya industrier, gruvor och konflikter i det svenska “framtidslandet i norr”. Det går att läsa mer om de flesta av de andra pass som hölls på Färnebos webbsida för Sommarforum, här.
Utöver passen bjöd arrangörerna också på en utflykt till närliggande Gysinge med bad i Dalälven och besök på Naturum, spelningar och framträdanden från både kursdeltagare och artister, och gemensamma middagar med god mat och trevligt häng.
Sammanfattningsvis blev Sommarforum och klimatfestivalen en riktig sommarhöjdpunkt. Särskilt fokuset på miljörörelsens möjligheter att kroka arm med andra rörelser känns lovande – med dem i färskt minne känns höstvindarna nu bara härligt friska.
