Av Gustav Osberg
Vad händer med ett samhälle som inte förstår sig på sin egen ekonomi? Vad innebär det när nuvarande regering nu hävdar att vi återigen måste strama åt bältet, krympa välfärden och offra klimatet ”för ekonomins skull”. Om vi inte förstår att dessa prioriteringar grundar sig på världsbilder, och inte på kall, objektiv fakta, hur kan då vi ställa dessa politiker till svars för allt deras politik rånar oss och framtida generationer på?
Ekonomi handlar i grund och botten om hur vi producerar, fördelar och konsumerar saker. Det finns utan tvekan otaliga sätt detta skulle kunna organiseras på. Ändå tycks det idag enklare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens slut. När vi nu står inför den ovisshet och diskontinuitet som klimatkrisen och den skenande ojämlikheten ger upphov till, är vi i desperat behov av alternativa visioner för framtiden.
Demokrati betyder självförvaltning, och våra ekonomiska relationer är en oundgänglig del av detta. Ser vi till denna aspekt blir det tydligt hur odemokratiskt vårt samhälle egentligen är. Men hur kan vi vanliga medborgare ens förstå dagens ekonomi och ta oss an de utmaningar som dagens komplexa högteknologiska marknad och stora byråkratiska välfärdsstat erbjuder? Demokratisk Omställning bjöd denna vår in till en studiecirkel för att utforska dessa frågor tillsammans. Vi undersökte teman såsom banker, nedväxt, alternativa ekonomiska modeller och systemförändring.
En kritisk historisk analys lär oss att det aldrig varit ödesbestämt att vi skulle hamna här. Konventionella ekonomihistoriska överblickar ger lätt sken av att den fria marknadens uppkomst var naturlig och organisk, likt en självgående process som vi människor bara hakade på. I själva verket handlar det om en maktkamp där olika ekonomiska intressen spelat en avgörande roll. Se till exempel på olika kungadömens krigskampanjers roll i införandet av pengar. I tiden före det att statssystemet och det kapitalistiska marknadssystemet (två intimt sammanhängande krafter) kom att insvepa hela världen, kan man hitta gott om exempel på hur folk ägde och förvaltade resurser gemensamt i så kallade allmänningar. Idén om allmänningar är inte död, tvärtom har Elinor Ostroms forskning visat på relevansen av en sådan tredje väg bortom både stat och marknad.
Om vi nu frigör oss från den konventionella deterministiska historieuppfattningen, kan vi istället fråga oss hur det kommer sig att vi har fastnat, och inte lyckas komma vidare från det system vi har idag.
En del av förklaringen ligger nog i nyliberalismens framfart. Sedan 80-talet har denna doktrin och politik erövrat och ockuperat våra demokratier. Nyliberalismen hävdar att ekonomins huvudsakliga uppgift ska vara att skapa värde för aktieägare. Eftersom ägandet redan på 80-talet var djupt ojämlikt spreds också ett narrativ som menade att ’en stigande tidvattenvåg lyfter alla båtar’ och att värde skapat i övre skiktet av samhället ’sipprar ner’ till resten av samhället. Samtidigt fostrades en individualistisk kultur (förklädd som sanningar om mänsklig natur) där både personligt välstånd och misär förklaras utifrån individens förmåga att arbeta för sin egen framgång. Och visst blev många av oss i globala nord relativt rikare, men på bekostnad av miljön, klimatet och utsatta grupper och länder i det globala syd.
Det finns idag en hel uppsjö med modeller som söker att ifrågasätta det nuvarande systemets inneboende logiker. Dessa inkluderar bland annat feministisk ekonomi, solidarisk/emancipatorisk ekonomi, ekologisk ekonomi, dekolonial ekonomi, och demokratisk ekonomi. Sådant som det nuvarande systemet bortser från, eller ser som ett acceptabelt pris för att uppnå stigande nytto- och vinstmaximering, sätts istället i fokus i dessa modeller och görs till centrala problem som ekonomin måste lösa. Det kan handla om sådana saker som kvinnors eller andra utsatta gruppers exkludering, om icke-erkänt socialt arbete, om miljö- och klimatkonsekvenser, om ojämlika förhållanden mellan det globala syd och nord, eller om bristen på inflytande från exempelvis anställda i företag.
I hjärtat av kritiken ligger ett ifrågasättande av vilka mål och värden som ekonomin ska tjäna. Tillväxtkritik och nedväxt är kanske de mest välkända begreppen för en alternativ vision för ekonomin. Begreppen har under senare år växt sig allt starkare. I skrivande stund har konferensen ’bortom tillväxt’ precis avslutats, den hölls i hjärtat av EU i Bryssel. Även om EU:s politik idag klänger sig fast vid föreställningar om grön tillväxt så visar detta tillfälle tydligt hur nedväxt har rört sig från en marginell kritik till en global rörelse och verklig utmanare till status quo.
Ekonomin och dess tillhörande debatter kan trots detta upplevas abstrakta, kanske till och med flummiga. Att en samling händelser runtom i världen leder till att priset på grönsakerna i den lokala matbutiken plötsligt stiger är svårt att greppa. Ekonomin känns lösryckt från våra lokala sammanhang, vilket göder på känslan av maktlöshet.
Demokratisk Omställning tror på att ekonomin måste återförankras i lokalsamhället, och att folket måste ges möjlighet att själva förvalta sina lokala tillgångar och resurser. Vi vill se en ekonomi byggt på samarbete, ömsesidighet och solidaritet, snarare än på hänsynslös konkurrens, egoism och exkludering. Vi vill se lokalsamhällena återta makten från de globala finansflöden som idag livnär sig på lokal exploatering.
Kommuner och regioner spelar en viktig roll i det här sammanhanget. Dels för att agera plattform för en fördjupad demokrati, dels genom att tillgängliggöra de gemensamt skapade medel och resurser de förvaltar. Offentlig upphandling kan till exempel användas som ett kraftfullt redskap för att stödja goda lokala företag och organisationer. Kommuner kan också rädda företag som hotas av nedläggning genom att gå in som delägare tillsammans med arbetarna. Preston– och Clevelandmodellen är exempel på modeller som har implementerat dessa principer, vilket går under samlingsnamnet gemensamt välståndsbyggande (eller community wealth building på Engelska).
Lokalbefolkningen är i bäst position att avgöra den här typen av frågor om samhällsnytta och rättvis omställning. Medborgaren behöver gå från att vara en passiv väljare och konsument till en medförvaltare av sitt lokalsamhälle och dess framtid. Det är både önskvärt och möjligt.
Demokratisk Omställning fortsätter att jobba med hur denna omställning kan gå till. Vi har bland annat gått med i Wellbeing Economy Alliance och arbetar med att lansera ett program för en demokratisk ekonomi. Vill du också ta del av denna omställning, välkommen att gå med! Ta kontakt, bli medlem, eller skriv upp dig på vårt nyhetsbrev.
