Vecka 44 så började vi granska kapitalismens kris och vi tog även del av några inlägg i diskussionen om vilka öppningar som finns för att skapa ett kooperativt alternativ till kapitalismen. Vecka 46 och framåt tittar vi närmare på formerna för detta alternativ.

Vi börjar med frågan om hur kooperativ egentligen fungerar. Vad är ett kooperativ? Och på vilket sätt kan kooperativ bidra till att forma en ”demokratisk ekonomi”?

För att få perspektiv på dessa frågor tar vi hjälp av den relativt nyproducerade dokumentären ”Kan vi göra det själva? En film om ekonomisk demokrati”:

I filmen blir vi introducerade till några exempel på kooperativa företag. Vi får också höra flera röster som resonerar om fördelar och nackdelar med den här typen av företag.

En invändning mot kooperativ handlar om att de i konkurrensen med etablerade kapitalistiska företag på marknaden riskerar att antingen slås ut eller att marginaliseras. Det är också ett faktum att inget samhälle helt tagits över av kooperativa företag. Såsom representanten för Svenskt Näringsliv i ”Kan vi göra det själva?” påpekar så verkar kooperativen inte vara ”konkurrenskraftiga” på samhällsskalan. Å andra sidan kanske detta kan ändras när politiken och världen förändras?

Det finns även exempel på lokalsamhällen och regioner där kooperativ spelat och fortfarande spelar en väldigt betydelsefull roll. Vad kan vi lära oss av dessa exempel för vår diskussion om en demokratisk omställning? Dokumentären ”Kan vi göra det själva?” gav oss några perspektiv på detta. I nedanstående intervjuavsnitt med Gar Alperovitz behandalas denna frågeställning mer grundligt. Gar diskuterar här även den roll kommuner och andra samhällsinstitutioner behöver spela i skapandet av en demokratisk omställning:

Fler exempel på Gar Alperovitzs resonemang om kooperativens roll i den samhällsförändring som behöver ske kommande årtionden går också att ta del av i en intervju med Gar Alperovitz som publicerades  i Orion Magazine våren-sommaren 2014. Om du/ni har tid kan ni läsa denna intervju här ->

Så, var i allt detta kommer stärkandet och utvecklandet av allmänningar in? Vad menas med allmäningar (på engelska ”commons”) och vilken roll kan de spela i stärkandet av en kooperativ och demokratisk ekonomi? För att få perspektiv på den första frågan ska vi titta på Alternativ Stads användning av begreppet allmänningar. Som stöd till diskussionen om allmänningarnas roll i skapandet av en kooperativ och demokratisk ekonomi bekantar vi oss med Commons Transition-projektet och tar del av en intervju med Enric Duran från Faircoop Open Cooperative och Catalan Integral Cooperative.

Bekanta er med Alternativ Stads syn på allmänningar här ->

(Obs! Alternativ Stad pratar om fem olika sorters allmänningar. Det räcker om ni läser de korta beskrivningarna av dessa: 1) Naturallmänningar 2) Kulturallmänningar3) Stadsallmänningar 4) Sociala allmänningar och 5) Politiska allmänningar )

Läs artikeln ”What is Commons Transition?” här ->

Läs intervjun med Enric Duran här ->

Frågor att reflektera kring  vecka 45-46:

• Vad tänker du/ni om kooperativ som en möjlighet att bygga en ny demokratisk, ekologisk och solidarisk ekonomi?
• Vilka kooperativ skulle du själv vilja se där du bor?
• Hur skulle kommuner kunna förhålla sig till kooperativ och driva på en demokratisk omställning av ekonomin?
• Hur ser du på begreppet allmäningar?
• Vad tar du med dig från artikeln och intervjun om allmänningars roll i en demokratisk omställning? Vilka frågor väcktes?

Gå till Google plus och dela dina/era tankar om ovanstående frågor med de andra i studiecirkeln ->

ps. För er som har mer tid och vill ha extra bakgrund rekommenderas följande resurser:
- Artikeln "The Commons as a Template for Transformation" ->
- Artikeln "Cooperativa Integral Catalana as a living model of open cooperativism" ->
- Några korta pedagogiska presentationer av begrepp som används i artikeln och intervjun om allmänningars roll. Här behandlas begrepp som "peer-to-peer-production" och "peer-to-peer-economy" ->
- Artikeln "P2P Revolution and Commons Phase Transition: Notes om the Nature of the revolution in the P2P/Commons epoch" ->  
ds.

Foto ovan: Cooperativa Integral Catalana

Vår tids globala ekonomi gick 2008 in i en kris. Sen kom en återhämtning, som avbröts och så fortsatte krisen. Givetvis är det inte första gången kapitalismen krisar. Men varför krisade systemet den här gången? Och vad har vi att vänta de närmaste åren och årtiondena?

Den här veckan kommer vi att titta lite närmare på några olika perspektiv på dagens ekonomiska kris och diskutera vilka motsägelser som denna kris blottar i det ekonomiska systemet. Vi kommer försöka skapa oss en gemensam bild av den pågående krisen och på vilket sätt den öppnar upp för en förändring av ekonomi och samhälle.

Till vår hjälp lånar vi David Harvey, Gar Alperovitz, Paul Mason och Jeremy Rifkin. De har alla har ägnat en hel del tid åt att dessa frågor och kommit fram till i flera stycken överlappande men ändå lite olika perspektiv på krisen och öppningarna för förändring.

Låt oss först ta del av David Harveys förklaring av vad det var som hände 2008 och framåt. Vad var det som ledde fram till krisen? Och varför kan vi vänta oss mer kris framöver? [Filmklippet är 11 minuter]

Gar Alperovitz diskuterar vidare kring krisen i nedanstående intervju. Intervjun är tagen från The Real News. När vi lyssnar på Gar Alperovitz är det värt att fundera på hur det han säger relaterar till vårt nordiska, svenska respektive finska, eller europeiska sammanhang. Ni väljer själva vad ni jämför med. Vad uppfattar ni som lika och vad är eventuellt annorlunda här? [Filmklippet är ca 15 minuter]

För både David Harvey och Gar Alperovitz befinner sig kapitalismen i en djup kris som knappast är ett övergående fenomen. Krisen bottnar enligt dem i motsägelser i hur den kapitalistiska ekonomin fungerar, såväl som i de relativa styrkeförhållanden mellan allmänheten och kapitalet. Båda uttrycker också ett stort intresse av att diskutera alternativ och öppningen för nåt nytt.

Vi ska nu lyssna på två författare som ser nya möjligheter inte minst på grund av den tekniska utvecklingen. Lyssa på båda eller välj ut en av dem.

Den ena av dessa är konsulten och samhällsdebattören Jeremy Rifkin som pratar om vad han kallar ”a zero marginal cost society” och ”a rising collaborative commons” som alternativ till det kapitalistiska ekonomiska systemet. I korthet ser Rifkin att dagens tekniska utveckling för med sig en ny ekonomiska situation där traditionellt vinstmaximerande företag kommer bli allt sämre lämpade att förvalta de nya möjligheter som växer fram. Till exempel är information, energi och transporter på väg att bli alltmindre lämpade att säljas med profit. Dessa och många andra produkter och tjänster kan endast nyttjas effektivt genom samverkansorienterade eller med andra ord kooperativa förvaltningsformer.  Rifkin ser därför framför sig att allmännyttiga föreningar och den sociala ekonomin till följd av detta kan väntas ta upp kampen med kapitalistiskt förvaltade företag och på sikt ge de senare en  mer marginell roll i samhället.  [Radioinslaget är ca 34 min långt.]

Den andra är brittiska journalisten Paul Mason som är inne på ett liknande spår i sin bok Post Capitalism – A Guide to the Future . Ni får bekanta er med hans tankar på valfritt sätt.

Ni kan läsa en lite längre artikel med några videoklipp och andra referenser inkluderade, noga eller mer översiktligt, här ->

Eller en kortare recension med länkar till fler artiklar här ->

Ni kan också välja att ta del av följande filmade föreläsning med Paul Mason. [Filmklippet är ca 18 minuter]

Frågor att reflektera kring på Google plus  vecka 44-45:

• Vad tyckte du var intressant i ovanstående författares sätt att se på dagens kriser, kapitalismens motsägelser och öppningarna för förändring?
• Vilka frågor väcks hos dig av ovanstående presentationer?
• Vad tycker du om de perspektiv som du tagit del av? Kan nåt av detta vara värdefullt att ta med in i en diskussion om de lokala  utmaningarna där du bor?

Gå till Google plus och dela dina/era tankar om ovanstående frågor med de andra i studiecirkeln ->

Vecka 43 diskuterar vi ”Framtidsscenarier – Vilken väg väljer vi?”.

Hann du inte läsa och titta på allt förra veckan? Ingen fara! Läs bloggposten och fundera på någon eller några av reflektions- och diskussionsfrågorna för vecka 42 nu denna vecka! Dela gärna nån tanke eller observation på Google plus. OBS! Om ni har en lokal studiegrupp får ni gärna som grupp referera lite av era diskussioner i Google plus-gruppen.

Första veckan tittade vi på kopplingen mellan demokrati och ekologi. Vi tog upp begreppen socialekologi och politisk ekologi. Vi kom också in på frågan om hur krisen och utmaningarna ser ut lokalt där vi bor. Denna vecka blickar vi framåt för att få perspektiv på de val som våra lokalsamhällen och regioner står inför.

Framtidsscenarier

Vi kommer att studera framtidsscenarier. En poäng med att utforska framtidsscenarier är att vi annars lätt fastnar i vissa mer eller mindre stereotypa genrer när vi tänker på framtiden. Till exempel kan vi lätt föreställa oss att allt fortsätter som idag eller att allt går riktigt åt skogen, eller så gillar vi att tänka oss att ny teknik kommer lösa alla problem åt oss.

Global Scenario Group, en arbetsgrupp kopplad till Stockholm Environment Institute, har länge jobbat med framtidsstudier för bland annat FNs miljöorgan UNEP. Ur Global Scenario Groups arbete har det sedan vuxit fram ett intressant initiativ som heter Great Transition Initiative (GTI), som vi tänkte ta hjäp av i det här avsnittet. Deras arbete syftar dels till att studera trender i samtiden, och dels till att analysera villkoren för att få till stånd en önskvärd omställning av samhället.

Titta på denna korta presentation av GTI:s sätt att se på framtiden och  beskriva de drivkrafter som formar den:

Titta även på det här videoklippet (med lägre tempo än det föregående),  där Paul Raskin berättar mer ingående om hur de tänkt:

Mer om scenarierna som presenteras av Great Transition Initiative finns att läsa här. (Obs! Klicka i bilderna för att läsa mer om respektive scenario) ->

Vad formar framtiden?

Innan vi går vidare och tittar på ytterligare en framtidsstudie, som fokuserar på städernas framtid, så kan det vara på sin plats att fundera några varv på vilka drivkrafter det är som styr vilken framtid vi får.

Nedanstående bild sammanfattar Great Transition Initiatives syn på detta. De delar in drivkrafterna i direkta drivkrafter (på engelska ”proximate drivers”) och yttersta drivkrafter (på engelska ”ultimate  drivers”).

Förändring i samhället sker genom förändringar av de direkta eller av de yttersta drivkrafterna. Mycket av dagens politik begränsar sig dock till att jobba enbart med de direkta drivkrafterna. För att få till stånd en stor omställning av samhället (”a great transition”) så krävs det däremot djupgående förändringar inte bara av de direkta drivkrafterna utan också av de yttersta drivkrafterna –  vi måste förändra värderingar, kultur, synsätt och inte minst maktstrukturer. Då blir givetvis frågan hur vi gör det?

Städernas framtid

Den frågan kan bli enklare att diskutera om vi angriper den utifrån ett lokalt perspektiv:  Hur ser problemen vi står inför ut på lokal nivå –  i våra städer eller kommuner? Redan förra veckan var detta en fråga som vi kastade ut till er. Vi frågade:

• På vilket sätt märker du av den ekologiska krisen? Vad uppfattas som de stora problemen  där du bor?
• Hur uppfattar du att människor brukar prata om miljöproblem och den ekologiska krisen? Vad eller vilka brukar de se som ansvariga?

Om du/ni inte hade tid att resonera om de här frågorna förra veckan så får ni alltså en ny chans denna vecka.

Som utgångspunkt för den här diskussionen använder vi texten ”Four Scenarios for the Future of Cities: Collapse, Ruralized, Divided, or Resilient City” (länk längre ner). För att förstå texten kan det vara bra att veta att den är hämtad ur boken Resilient City: Responding to Peak Oil and Climate Change. Boken är författad av Peter Newman, Timothy Beatley och Heather M. Boyer och kom ut januari 2009 på Island Press.

Som bokens titeln anger handlar den om hur städer kan förhålla sig till och hantera  dels klimatförändringar, men också det som brukar kallas ”peak oil”, eller ”oljetoppen” på svenska – alltså detta att den årliga oljeproduktionen ”toppar” globalt  och därefter kommer att minska.

Författarnas utgångspunkt är att dessa förändringar ställer städer inför en rad utmaningar. Städer kan agera förutseende och kraftfullt och därigenom klara av utmaningarna, eller så kan de misslyckas med detta och bli offer för stigande oljepriser och ett förändrat klimat och de konsekvenser detta för med sig. Förenklat ser de framför sig en framtid med städer präglade av antingen hopp eller av rädsla. De städer som kommer präglas av hopp är de som lyckas gripa tag i utmaningarna och bygga resiliens, dvs ett stadsliv som tål de påfrestningar som följer av minskande tillgång på billiga fossila bränslen och ett i en eller annan utsträckning förändrat klimat.

Det utdrag ur boken som vi läser är också ett inlägg i diskussionen om vad som utgör en hållbar omställning. I vilken grad kräver omställningen stora gemensamma, kommunala och regionala ansträngningar i kombination med livsstilsförändringar och i vilken grad är det rimligt att mer ensidigt fokusera på förändringar på hushålls- och individnivå? Författarna förkastar inte arbetet för förändringar på individ och hushållsnivå, men argumenterar för att ett ensidigt fokus på såna förändringar och en oförmåga att driva igenom större förändringar på kommunal och regional nivå riskerar att leda till ett alltmer segregerat landskap där enbart enklaver av ekologiskt anpassade kvarter och stadsdelar lever med välfärd medan ett flertal stadsdelar och kvarter får leva med allt större svårigheter på grund av oljetoppen och de globala klimatförändringarna.

Obs! Så det inte blir för mycket för er: Läs framförallt de tre senare scenariebeskrivningar i texten (Scenario 2: Ruralized City, Scenario 3: Divided City och Scenario 4: Resilient City (s.41-54)).  Inledningen och beskrivningen av Scenario 1 kan ni hoppa över.

Läs kapitel 3 ur boken, ”Four Scenarios for the Future of Cities: Collapse, Ruralized, Divided, or Resilient City” ( s.41-54). Se läsanvisning ovan ->

Frågor att reflektera kring på Google plus  vecka 43:

• Använd gärna din egen lokala horisont som utgångspunkt och tänk kring frågan: vad talar för de olika  scenarierna som du läst om? Vad talar mot respektive scenario? Vilka krafter styr utveckling där du bor?
• Vilken sorts samhällsutveckling vill du se? Vad tänker du att du kan göra för att denna ska bli verklighet?
• Hur tänker du att  du/vi kan förändra samhällets direkta respektive yttersta drivkrafter?

Gå till Google plus och dela dina/era tankar om ovanstående frågor med de andra i studiecirkeln ->

Vecka 42 är underrubriken ”Ekologi & demokrati: Socialekologins grunder”.

Målet denna vecka är att få perspektiv på följande frågor:

• Hur ser dagens globala ekologiska kris ut egentligen? Hur beskriver vi den på ett bra sätt?
• Vad menas med socialekologi? Hur ser kopplingen ut mellan social problem och ekologiska problem, och mellan demokratiska och ekologiska utmaningar?

Flera aktörer arbetar med att beskriva den ekologiska krisen i huvudsakligen naturvetenskapliga termer. Forskare har till exempel etablerat begreppet ”Planetens gränser” (på engelska ”Planetary boundaries”) för att beskriva de miljöprocesser som styr jordens stabilitet . Eftersom mänskligheten under andra halvan av 1900-talet blivit den starkaste biogeosfäriska förändringskraften har samma forskare även börjat tala om att vi nu lever i en ny geologisk tidsålder: antroprocen.

Helt klart har detta perspektiv på den uppseglande krisen sina poänger. Perspektivet betonar bland annat att jordbruk och civilisationer växt fram under klimatmässigt ovanligt gynnsamma förhållanden. Det är dessa förhållanden som vår tids galloperande ekonomiska utveckling – den  s.k. ”stora accelerationen” – riskerar att störa.

Läs här en kort text om de planetära gränserna ->

Titta också på det här korta videoklippet från International Geosphere-Biosphere Programme som förklarar både begreppen ”antroprocen” och ”den stora accelerationen”:

.

(Om du vill kan du istället för, eller i tillägg till, de två ovanstående materialen titta på Johan Rockströms presentation på TED talks som också presenterar begreppen och ger en liknande bild)

Problemet med de här i och för sig sakliga beskrivningar av utvecklingen är att de saknar en tydlig social dimension. Man pratar till exempel ofta om ”mänskligheten” som om det vore en person – som om vi alla gjorde ett lika stort avtryck på jorden och hade samma förutsättningar att påverka samhällsutvecklingen. När debatten blir dominerad av såna här problembeskrivningar finns det därför en risk att lösningarna som diskuteras fokuserar mer på teknik, procentsatser och ”policy”, och mindre på demokrati, social rättvisa, delaktighet och samhällsförändring.

Bilden behöver därför kompletteras med sociala analyser som blottlägger att samhället har inre problem som står i vägen för att folk tillsammans ska kunna välja en mer hållbar utveckling. Problemet handlar inte enbart om samhällets påverkan på miljön, utan lika mycket om relationer mellan grupper i samhället. Det handlar om institutioner och om ideologi.

Till exempel är vi många människor som tagit till oss av ovan nämnda problembild av den accelererande miljöförstöringen.  Vi strävar på olika sätt efter att utforska meningsfulla handlingsalternativ. Några av oss väljer att handla ekologisk mat, vi använder mer hållbara transportsätt som t.ex. cykling, buss, spårvagnar, tåg mm, återanvänder saker osv. Men samtidigt märker vi att det finns krafter i samhället som inte påverkas av ”goda exempel”.

De problem vi stöter på som aktiva i de här frågorna är inte framförallt tekniska problem. Istället handlar det om att en viss ekonomisk logik låser fast utvecklingen längs vissa banor. Vi märker också att politiken som den ser ut idag knappast klarar av att rucka på, eller ens ifrågasätta grundläggande maktförhållanden. Stora grupper av befolkningen är inte aktivt involverade i samhällets beslutsfattande processer. Inte undra på att de sedan känner vanmakt inför de politiska och ekonomiska processer som formar hur vi tar hand om naturresurser och samhällsutvecklingen.

Kort sagt finns det vissa intressen i samhället som tjänar  på att vi fortsätter förstöra miljön och att vi slösar med naturens resurser, och som också tjänar på att stora grupper i samhället hålls utanför de beslutsfattande processerna.

Att det förhåller sig på detta vis är en grundläggande insikt inom det kunskapsfält som kallas socialekologi, eller mer generellt politisk ekologi. Socialekologer eller politiska ekologer försöker utforska den sociala verklighet som lett fram till ”den stora accelerationen” och vilka krafter som idag driver den framåt. Men de intresserar sig också för de lokala, regionala och globala utmaningar som formar de ekologiska utmaningarna i dagens samhälle.

Med socialekologiska perspektiv rör vi oss bort ifrån ett abstrakt perspektiv på mänsklighetens relation till naturen. Istället tittar vi på enskilda samhällen och de processer som styr dem. Som socialekologer ser vi det dynamiska ekonomiska system som kallas kapitalism som en drivande faktor bakom miljöförstöringen och klimatfrågan. Men vi uppmärksammar också att det finns andra hierarkiska sociala system eller ordningar som underblåser dagens miljöförstöring. Det handlar om ojämlikheten mellan män och kvinnor, centraliseringen och byråkratiseringen av samhället, urbaniseringen så som den ser ut idag, och inte minst rasistiska strukturer som upprätthåller ojämlika internationella relationer, våld mot, och diskriminering av individer, segregering i våra städer mm.

Här presenter forskarnätverket ENTITLE, the European Network of Political Ecology, hur de ser på politisk ekologi:

.

Om politisk ekologi är ett mer generellt begrepp så syftar begreppet socialekologi ofta på en mer specifik politisk inriktning inom den politiska ekologin. Här lägger man stor vikt vid att inte bara  kritiskt analysera hur maktförhållanden formar de ekologiska utmaningarna utan också att definiera den nya demokratiska modell vi behöver utveckla för att tackla krisen.

Redan 1964 beskrevs den socialekologiska analysen och demokratipolitikens övergripande innehåll och syften av en nordamerikansk grupp som kallade sig Ecology Action East i ordalag som än idag inspirerar.

En kort sammanfattning av kopplingen mellan ekologiska frågor och demokratiska utmaningar utifrån ett socialekologiskt perspektiv hittar du i Sveinung Legard artikel ”9 arguments for democracy” (3 sidor) Läs den! ->

Läs också om du har tid och möjlighet Ecology Action Easts manifest ”The Power to Create, the Power to Destroy” från 1964 (10 sidor) ->

Några frågor att diskutera och skriva om på Google plus  vecka 42:

• På vilket sätt märker du av den ekologiska krisen? Vad uppfattas som de stora problemen  där du bor?
• Hur uppfattar du att människor brukar prata om miljöproblem och den ekologiska krisen? Vad eller vilka brukar de se som ansvariga?
• Vad tänker du om de perspektiv som fördes fram av Ecology Action East 1964? Aktuellt eller föråldrat?
• Vad tänker du är alternativet till att demokratiskt tackla de ekologiska utmaningarna? Vad talar för respektive mot det?

Obs! Välj en eller ett par frågor att dela dina tankar kring i Google plus-gruppen. Ställ gärna frågor till de andra i gruppen!

Gå till Google plus och dela dina/era tankar om några av ovanstående frågor med de andra i studiecirkeln ->

Obs! Deltagande i cirkeln på Google plus förutsätter att du anmäler dig samt att du registrerat ett googlekonto/en gmailadress. Anmäl dig här och skaffa googlekonto här. Mejla din gmail-adress om du inte anmälde dig med den till cirkeln i ett separat mejl till cirkelledarna. Du får deras mejl när du anmält dig!